Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Den nye Nash är mer än Young

+
Läs senare
/

Han är sonen till en baptistpastor som fått kritikerna att tro på en ny, rikare americana-sådd.

Israel Nash vill göra musik som betyder något på riktig och att döma av den pågående europaturnén har publiken hörsammat honom.

I morgon spelar han på Gasklockan i Gävle.

Förra skivan, “Barn Doors And Concrete Floors”, kom 2011 och fick kritikerna att räta på ryggarna och skåda drömmande in i spåkulan. Här kom en ung New York-bo och levererade tolv starka sånger genljudande av den amerikanska myllan. Bruce Springsteen var en av alla som var tvungen att undersöka ryktet om ”den nye”.

Själv minns jag Israel från ett litet kapell i Norrtälje under hans första Sverigeturné senhösten 2011. Vi var sexton personer i publiken och det var så stilla att vi kunde höra löven falla mot fönstren. Redan då, i den där råa, fuktiga höstkvällen, förstod vi att Israel Nash styrs av en alldeles egen själsökande närvaro.

Sedan dess har intresset för Israel Nash närmast briserat. Den nya skivan "Rain Plans" har toppat den europeiska americana-listan. Han jämförs i lyriska ordalag med Neil Young. Men att fastna för skivan som ett slags uppdaterad "Harvest" eller att förväxla Nash med Young är att missa den självklarhet med vilken Nash och bandet förvaltar och bygger vidare på ett bredare musiklandskap.

– Jag är ett stort fan av Neil Young, som konstnär, människa och som musiker, men jag har en massa influenser utanför Neil, säger Israel och nämner Pink Floyd, Nick Drake och The Band som några med avgörande inflytande på honom. Och Velvet Underground.

Israel Nash har lämnat Williamsburg i Brooklyn, New York City, för en gård ute bland markerna i Dripping Springs, ett par mil utanför Austin, Texas. 1000 tunnland och egna getter. Han har hittat sitt hem. Vardagsrummet gjordes om till inspelningsstudio för "Rain Plans", som är något som enklast kan beskrivas som ett tonsatt landskap.

– Jag ville göra skivan som landskapet kring Texas Hill country ser ut. Jag vill dö där. Jag vill bli begravd där. Det är det skivan handlar om, säger Israel medan det bleka novemberljuset letar sig igenom ett allt tunnare lövverk utanför Quality hotel i Sickla.

Israel Nashs musik är traditionsbärande och framåtblickande i samma rörelse. Han har en säregen känsla för starka melodier och en svärtad, sårad röst. I "Rain Plans" har storstadsbetraktarens hjärtskärande längtan ersatts av en mer kontemplativ ton. Nittio procent av skivan är inspelad direkt, med endast sång- och körpålägg. Några av låtarna är första tagningar, de flesta består av högst tre-fyra tagningar, säger Israel.

– Det är rätt kul för en del recensioner har beskrivit plattan som mycket mer producerad än den tidigare, men det är jag och bandet på en 16-kanalig bandspelare.

Han har hamnat en bra bit från uppväxten med en pappa verksam som pastor hos sydstatsbaptisterna i de små kyrkorna i södern, med dans- och popmusikförbud. Och även om föräldrarna såg till att han fick pianolektioner tidigt så ville pappan att han skulle bli advokat eller jurist.

– När jag var sexton och berättade för honom att jag tänkte ägna mig åt musiken istället för att plugga på universitet sa han bara: det är inte acceptabelt.

Det blev universitetet för Israel. Men han valde ämnen efter hur sent de startade på förmiddagarna. På så sätt kunde han lira på nätterna. Han har en master i statsvetenskap och är imponerad av de skandinaviska ländernas välfärdssystem och sätt att ta hand om sina medborgare.

– Det vi nu fått med Obamacare är en liten, basal grund, som motståndarna målar upp i termer av ett slags socialistiskt övertagande, fastän det bara är en skugga av den europeiska hälsovården. Jag önskar att några av dessa nejsägare kunde komma hit och se om det är så fruktansvärt galet som man ger sken av, säger han.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons