Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är inte synd om Sigge Eklund

Tidskriften Filter och författaren, poddaren, producenten Sigge Eklund bråkar, har ni hört talas om det?

Annons

Det handlar om en intervju som tidskriften Filter har publicerat, med Sigge Eklund men också med hans icke okända pappa, ekonomen Klas Eklund och hans icke helt okända bror Fredrik Eklund som man har kunnat se kränga sjukt dyra lägenheter i tv-programmet ”Million dollar listing New York”.

På en bild sitter de tre kring ett bord och ovanför dem står pratbubblor med ordet ”jag” i, och i såväl textens inledning som avslutning säger sig reportern spåra det narcissistiska arvet genom tre generationer Eklund (farmor och farfar finns med i texten).

Sigge Eklund upprördes till en början av att han inte fått läsa sina citat, nåt som är kutym vid längre intervjuer. När Filter på sin hemsida raljerade över Eklunds upprördhet blev han ännu mer upprörd. Och bland annat har Aftonbladets och Expressens chefredaktörer i sin gemensamma pod (för övrigt producerad av just Sigge Eklund) fördömt Filters chefredaktör Mattias Göransson för att han avfärdade Eklunds kritik genom att skriva att denne har ”en väldigt skruvad självbild” och DN:s Catia Hultquist har kallat Filtertexten för ett lustmord på en familj och i onsdags gav så artikelförfattaren själv, frilansjournalisten Marcus Joons sin bild av vad som hänt och undrade hur det stod till med källkritiken och jävigheten på kvällstidningarna eftersom chefredaktörerna pratat om att Sigge Eklund känt sig lurad (och denne alltså producerar deras pod).

Det har publicerats mejlkonversationer från båda håll, för att visa att Eklund visst fick läsa sina citat men när tidningen redan var tryckt (i alla fall är det åt nåt åt det hållet jag kan tolka breven).

Själva intervjun och dess uppsåt och huruvida Sigge Eklund fått läsa sina citat eller inte är inte så mycket att orda om längre (mer än att vi kan konstatera att artikeln faktiskt är intressant, och inget lustmord och att en intervjuad ska få kolla sina citat innan tryck).

Det som däremot är intressant är hur podarna alltmer blir en del av mediemakten. Just Catia Hultquist avkrävde för drygt ett år sedan i DN att podmakarna inte kan säga vad som helst ”nu när intresset för podradion ökar och lyssnarna strömmar till kanske det är dags att ta lite mer ansvar för vad som faktiskt sägs i programmen” och tog som exempel just Sigge Eklunds och Alex Schulmans jättelyssnade pod, där de pratade om olika personer som deras ”livsfiender”, med namn och allt, och tydligt klargjorde vad dessa människor hade gjort för ont i deras ögon.

I princip vem som helst kan spela in en pod, tekniken som krävs är löjligt enkel. Men när ett par som Sigge Eklund och Alex Schulman gör det är det inte ”vilka som helst”, såklart.

Och när nu Sigge Eklund blir ledsen över att Filter raljerat över att han blivit ledsen (förbannad kanske snarare) har jag svårt att se det som nåt annat än ett poserande – han tillhör medieeliten och som sådan tar han sig friheten att raljera över andra. Då får man också tåla att andra raljerar över en.

Annons
Annons
Annons