Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

En ball guide till Erskines Hammarby

+
Läs senare
/

Alltid kul att komma till Gästrike-Hammarby. Den här gången får jag stiga in i ett av de kedjehus som Ralph Erskine ritade och som stod klart 1948.

Hur sällsamt!

Det är lite slitet och det renoveras för fullt. Ändå har den omedelbara efterkrigstiden dröjt sig kvar. Då när man ännu trodde på framtiden, inte som nu när vi går och hukar oss i något slags global ångest för hur det ska bli med allt. Och anar vad...

Då trodde man på sulfitfabriken. Att den skulle vara beständigt. Och här uppe revs för att få luft och ljus.

Det fick man via Erskine. Den engelske arkitekten som av kärleken till funkisen, den svenska variant som med dunder och brak slog igenom på Stockholmsutställningen 1930, kom till vårt land ödesåret 1939.

Här uppe i Hammarby fick han på 1940-talet planera om hela samhället. Han hakade tag i 1800-talet borta vid herrgården, drog upp nya bruksgator, hämtade inspiration från 1700-talets vallonbruk i Uppland.

Uppdraget från bruksherren var inte fy skam: skapa något helt nytt och modernt.

Och det var vad han gjorde. Kedjehusen kan ses som ett slags nya bruksgårdar, så som det nya bruket senare nere i Sandviken kom att bygga på det gamla. Erskine verkar så modern men han sammanfogar gärna gamalt och nytt. Bygger på traditionen men kan också bryta mot den. Det blir alltid något helt självständigt.

Och tänk när arbetarna flyttade in 1948 fick de lämna 1800-talets dragiga rum i de stora hyreskasernerna, med dass på gården, utan rinnande vatten, ingen centralvärme.

Plötsligt en dag steg de in i den nya tiden medan kasernerna revs efter dem. De kom från månadshyror på tio-femton kronor - men då var alltså bostäderna i uselt skick - till en kostnad per månad, allt inkluderat på 120 kronor.

En sådan här kåk kostade då, med tomt cirka 30 000 kronor. Men till den summan fanns förmånliga statliga lån som var både räntefria och amorteringsfria...

Den som berättar och bor här och rustar för fullt är Martin Åhrén, tidigare på länsmuseet i Gävle, nu på Upplandsmuseet nere i Uppsala. Vi kan gott utnämna honom till expert på Ralph Erskine i allmänhet och på Gästrike-Hammarby i synnerhet.

För ett par år sedan kom hans vackra, oupphörligt intressanta bok "Det nedlagda mönstersamhället. Ralph Erskine och Gästrike-Hammarby 1947-2005".

Och nu och anledningen till att vi befinner oss uppe i Hammarby kommer ännu en skrift av Martin Åhrén om Ralph Erskine, utgiven av vårt länsmuseum. En kulturguide kanske man kan kalla den om de bostadsmiljöer (främst) som Erskine skapat. Och då inte bara i våra trakter här i Gästrikland utan också i Bergslagen.

Anledningen är att man måste ställa sig frågan: Vad händer i fabriksdödens skugga med de små samhällen som förr var så beroende av fabrikerna? Överlever de? Kan de klara sig utan fabrikerna? Och vad kan man göra?

Jo, skapa intresse för de här miljöerna. Få inte bara Erskinefrälsta att besöka miljöerna. Utan få oss vanliga dödliga att göra små avstickare till samhällen som just Hammarby med sin helhetsmiljö, Jädraås (skogshuggarbyn), Storvik (Villa Nilsson och Villa Olsson) Ockelbo (Rönnåsstugan), Sandviken förstås med massor av bostäder, kontor och butiker. Eller varför inte Vävarbyn i Hedesunda, ett sent och märkligt Erskineverk.

Och när vi gör utflykter i Bergslagen kan vi kolla på arbetarbostäder i Gyttorp utanför Örebro, eller tjänstemannavillor i Avesta, Villa Karlberg i Fagersta och arbetarbostäder i Fors.

Det är en läsvänlig, lättillgänglig, grann skrift av ett slag vi länge efterlyst. Fina foton, läcker layout. Just de här dagarna presenteras den dessutom på ett seminarium Sandviken med en guidad tur i just Gästrike-Hammarby på programmet.

Och det passar ju onekligen som hand i handske med Martin Åhrén som den guiden. Han kan verkligen sitt Hammarby och även om han säger att det var slumpen som fick honom att slå sig ner här var det nog avsikten.

För de som bor här tyckte förstås att just Martin skulle flytta hit och frågade honom om det. Inte om han skulle flytta utan när. Och så blev ett hus ledig för ett par år sen och han fick frågan. Och då var det liksom redan avgjort.

– Jag upplevde det som att jag inte hade så hiskeligt mycket att säga till om i den frågan...

Det Martin hoppas på är att de som bor här ska få upp ögonen för den unika miljön här uppe, att man känner för den. Och att man inte kommer och pekar med finger uppifrån och säger: Så här ska ni göra

Att det växer fram ett djupare intresse inifrån.

Och det finns redan här uppe. Många söker sig hit av olika skäl. För att de vill bo här, för lugnet, för att det är nära naturen. Eller så är de redan Erskinefrälsta . Eller så är de roade av arkitektur och byggnadsvård och av att rusta gamla hus enligt konstens alla regler.

En del kommer från Stockholm och har husen som sommarställen. Det tar bara ett par timmar att resa upp. Sen kan de rusta i lugn och ro, låta det ta den tid det tar och sen bo här året runt när det är dags för pensionen.

Vad är då det bästa med Erskines Hammarby?

Jo, säger vår expert, det är helhetstänkandet. Det är oöverträffat här uppe där helheten syns så väl.

Men det gör inte detaljerna, inte som Jädraås.

– Där är det ballt, säger Martin Åhrén

Intressant är också att se vad som inte blev av av intressanta projekt i våra trakter. En modern, mycket avancerad skola ansågs alltför avancerad i Ockelbo. Inte heller blev det något av de arbetarbostäder som planerades i Norrsundet runt 1950.

Men det största projektet man missade var planen för Forsbacka i slutet av femtiotalet. Behoven var stora, ambitionerna likaså. Men idéerna kom aldrig att förverkligas.

Så synd. Tänk om vi hade haft ännu fler Erskinemiljöer att upptäcka och uppleva!

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons