Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En charmig björn i teaterladan

/

Annons

"Björnen" är inte en av Anton Tjechovs bästa pjäser, en lätt enaktare som hastar igenom en kärlekshistoria på under en timme. Hade han bara skrivit denna, och liknande korta komedier, hade han inte varit det ständigt spelade namn som han är i dag. De humoristiska enaktarna var ett slags experimentverkstad för Tjechov att leka med teaterkonstens traditioner i.

Men när regissören Jessica Andersson och kompositören Viktor Ståhl sätter upp "Björnen" på Myre teater förvaltar de materialet väl, även om soppans recept är väl tunt. De har en god förståelse för pjäsens ton och vad som kan göras med den. Viktor Ståhl har lagt till musik och sånger som är rena musikalnummer, som öppnar upp pjäsen för en bredare publik. Det blåser snålt i Myre denna eftermiddag, molnen ligger grå med enstaka blå glimtar, men detta får ändå beskrivas som sommarteater med allt vad det innebär.

Änkan fru Popov har stängt in sig i huset, dramatiskt sorgklädd. En nästan parodisk sorg. Hennes betjänt Lukas svischar runt med dammvippan och försöker övertala henne att välja livet och kärleken igen, men fru Popov vägrar, trots att den eländiga maken inte var god mot henne.

Kvavheten och stillaståendet rensas abrupt bort när godsägaren Smirnov rusar in i sin stora rock med krav om att en skuld ska betalas tillbaka. Han är själv skuldsatt och måste betala räntan för att inte förlora allt, men hans desperation rubbar inte den självupptagna änkan, som hellre gråter ännu en skvätt än tänker på någonting så simpelt som pengar. Det får vänta.

Smirnov ockuperar huset tills hon betalar. De hårda orden dem emellan mjuknar snart. Men först efter att en pistolduell mellan dem har avvärjts.

Kärlek börjar med bråk, lyder en gammal skolgårdssanning. Och psykologin i "Björnen" är inte så mycket mer komplex än så. Tur då att skådespelartrion kan bidra med så mycket charm. Siv Larsson som betjänten håller sig mycket i bakgrunden, men det är en fröjd att följa hennes reaktioner på vad som försiggår mellan det gnabbande paret. Niclas Billner som godsägaren lyckas hitta en fin balans mellan tölpaktighet och den glimt som krävs för att vi ska förstå änkans attraktion. Initialt är Evelina Eriksson-Glad roll som änkan den mest otacksamma, men mot slutet, när sorgfloren har fallit, får hon chans att blomma ut.

Sångnumren ger denna "Björnen" en egen touch, perfekta på logen och för en publik utanför storstädernas Tjechov-tradition. Hela projektet genomsyras av en smittande entusiasm och genuin teaterglädje.

Annons
Annons
Annons