Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En Gävledeckare är född

/

Annons

Under en föreställning på Gävle teater rasar en plåt ned och kapar huvudet på pjäsens stora stjärna. Till en början tros det vara en olycka men när kommissarien Paul Schiffer börjar nysta i fallet så visar det sig vara gjort med berått mod. Så går handlingen i Forsbackasonen Lars Göran Perssons debut som deckarförfattare och den första delen i en trilogi om Gävlepolisen Paul Schiffer.

När Gefle Dagblad träffar Lars Göran för en intervju om hans debutbok så är det vid caféet vid Hotell Rival i Stockholm. Han har bott i huvudstaden i snart trettio år nu. Han gick ut Statens scenskola i Malmö 1980, jobbade på Folkteatern i Gävle mellan 1983 och 1984 innan det bar av till Stockholm.

– Det var så för alla oss som gick ut scenskolan då, vi fick flytta dit det fanns jobb. Jag började på Unga klara i Stockholm, en teater som jag beundrade väldigt mycket. Men det man helst ville vara på då var läns- och folkteatrarna runtom i landet, de var de mest vitala teatrarna, tyckte man. Nuförtiden ska alla till Stockholm, säger Lars Göran.

Sedan 1991 har han varit fast anställd på Stockholms stadsteater men har också gjort en del minnesvärda framträdande i svensk television som Larse i ”Björnes magasin” och Larry i ”Tre kronor”.

Att Lars Göran började skriva manus till teaterpjäser kom sig av en olyckshändelse. Han hade skadat sig och var sjukskriven när han blev tillfrågad att skriva för en natteater. Det resulterade i pjäsen ”Lars Garage” om en pojke uppväxt i 1960-talets Gästrikland och sedan har det bara fortsatt. Under våren har till exempel ”Flickan från fiskfärsfabriken” gått på Stockholms stadsteater med manus och regi av Lars Göran. Men nu har han alltså tagit steget över till litteraturens värld.

– Jag har alltid skrivit, ända sedan gymnasiet. Jag har nog också alltid tänkt skriva en bok någon gång men det har aldrig blivit av. Jag vet att det är en sådan sak som folk säger men under repetitionerna av en pjäs så dök Mari Jungstedt upp för att göra research inför sin kommande bok. Vi hälsade och när hon berättade att boken delvis skulle utspela sig på en teater så tänkte jag att, fan, det borde ju jag göra. Så då jag började skriva en deckare.

Lars Göran fann dock under arbetets gång att det är stor skillnad mellan att skriva manus till en teaterpjäs och att skriva en deckare.

– Ja, pjäser handlar mer om repliker och kanske en beskrivning av rummet. I en bok måste man beskriva personerna mer. Men i Ed McBains deckare kan det ju ibland bara vara rena förhör och miljöbeskrivningar struntas i helt och hållet. Så dialogen blir liknande, och jag är van att tänka i repliker, säger Lars Göran.

Att förlägga deckaren i en miljö som var känd för Lars Göran var ett medvetet val.

– En teatermiljö känner jag till och jag vet allt om skådespelares osäkerhet och avundsjuka. Jag känner också till Gävles teater eftersom jag är ifrån trakten och Gävle har varit mitt föräldrahem. Den här kriminalaren Paul Schiffer har inte varit i Gävle på flera år och funderar att lägga av men blir övertalad att ta ett jobb i Gävle.

Lars Göran skickade runt sin bok till flera förlag och det lilla Förlag Orda i Malmö nappade direkt. Men de ville också att han utvecklade det till en trilogi. Sagt och gjort. En uppföljare är nu i startgroparna. Den kommer att utspela sig till mesta dels i Hälsingland.

Men det är fortfarande Gävlepolisen Paul Schiffer som har huvudrollen i berättelsen.

– Det finns en myt om Hälsingland, jag vet inte om den är sann, att det inte finns några bemannade polisstationer där. Gästrikland och Hälsingland är så otroligt olika som län både vad gäller natur men också på andra sätt. Jag är inne på att det ska handla om bärplockare vilket gör att det genast blir väldigt politiskt. Men jag dras till den problematiken, säger Lars Göran.

Men trots sitt nya gebit så läser Lars Göran inte så många svenska deckare själv.

– Nej, det blir mest engelska deckare. Deckare kan vara lite fåniga, att det ofta ska vara som ett pussel. Men så är det ju sällan i verkligheten. Det är sällsynt med någon logik i ett mord. Jag ville undersöka i min bok hur man löser ett brott som inte är planerat. Jag gillar också när man inte ser från början vad det är, som till exempel i fantastiska ”Patient 67” av Dennis Lehane. Medan han undersöker ett fall så kommer det fram en massa detaljer som förändrar allt. Sådant är spännande.

– Vi har samma musiksmak och han tycker också att allt var bättre på 1970-talet, säger Lars Göran Persson om likheterna mellan honom och hans karaktär Paul Schiffer i boken ”Skådespelaren som tappade huvudet”.

Annons
Annons
Annons