Felläsning

Måndag morgon i januari. Svenska Dagbladets kultur­bilaga på köksbordet. Uppslaget på sidorna 4 och 5 handlar om hur det satsats på berömdheters minnes­år.

Cervantes, H C Andersen, Linné och Ibsen är med, liksom Ågust Strindberg. Fast Strindberg framstår som en fattiglapp i sammanhanget. Cervantes, eller snarare Don Quijoteåret 2005, satsades det 270 miljoner på, mer än en kvarts miljard. Andersen 260, Linné 100, Ibsen 75 och Strindberg – 4!

I bilden av Strindberg står det ”Strindbergsåret” och här kommer felläsningen. Det där lilla s-et mellan Strindberg och året blir inte Strindbergs-året i min läsning, utan Strindberg-såret. Lite generad tittar jag mig omkring i köket och förstår att ingen observerat min felläsning. Att ingen mer än jag finns i köket är ingen relevant sanning när ens svaghet skulle kunna bli offentlig.

I sanning är det en märklig sak att Strindberg inte betraktas som intressantare och viktigare av dem som äger de feta kassakistorna, inklusive stat och kulturminister. Ännu ett tecken på skymning i kulturlandskapet, månne?

Men, felläsningen börjar bråka och såret blir sannare än året i sammansättning med Strindberg, han som skildrade samhällssåren så väl i romanen Röda rummet (1879) och då starkt reparerade det svenska skrivna språket. Sår i mängd kom att blöda i hans närhet och i honom själv och sår åstadkom han minsann och åstadkommer än den dag som i dag är. Nog vore det väl passande – ett ord som nog skulle såra Strindberg – om ett Strindbergår (utan s) kunde kostas på ordentligt så att såren åtminstone kan upptäckas och läkning påbörjas?

Bengt Söderhäll

Dela
  • +1 Intressant!