Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Folk utan jobb är också riktiga människor

Är det större samhällsnytta att tillverka vapen än att dricka en kopp kaffe med en ensam åldring? Och vad bör i så fall avlönas? undrar ST:s kulturredaktör.

Annons

Man lever bara så länge man har ett jobb, säger Lars Ahlins romanfigur Tåbb. Hans idol är Marx och fast Marx inte är särskilt populär i dag verkar de flesta ha tagit till sig den synen på arbete.

Vårt samhälle, skriver sociologen Roland Paulsen, prioriterar teknisk och ekonomisk framgång framför frågor om samhällets syfte och människans existentiella villkor. Hos oss är det stigmatiserande att sakna jobb. Hos oss tvingas politiker, för att få våra röster, lova att full sysselsättning ännu är möjlig, fast alla tecken pekar åt ett annat håll.

Det börjar rentav likna dubbelmoral. Å ena sidan en debatt som tuggar en allt ihåligare retorik om fler jobb, eller abdikerar i ett förhärligande av "entreprenörskap" med det underliggande budskapet att om du vill klara dig får du själv hitta på något att sälja. Å andra sidan en verklighet där arbetsgivare strävar efter att ha så få anställda som möjligt.

ST:s kulturredaktör Susanne Holmlund. Foto: Eva-Lena Olsson.

Vi har alla sett rationaliseringarna svepa fram som stormen Ivar över arbetsplatserna, och i kulisserna väntar fler intelligenta maskiner på att ersätta människan. Enligt World Economic Forum (DN den 21/1) kommer robotar att 2020 ha tagit över sju miljoner jobb i världen, framför allt inom kontor och administration. Två miljoner nya tillkommer för att skapa och sköta robotarna, men det blir ändå en nettoförlust på fem miljoner. Enligt vissa studier kan hälften av dagens yrken vara robotiserade om 20 år.

Det fanns en tid då det här var goda nyheter. På 1950-, 60- och 70-talen minskade den arbetade tiden kraftigt i Sverige. Då ökade produktionen enormt, samtidigt som skatten höjdes och förtjänsten kunde fördelas ganska jämnt. Ett eko av den lyckliga tiden hörs ibland, när någon menar att färre jobb betyder fler timmar att spela fiol, motionera och träffa vänner. Men i dag finns varken de stora produktionsökningarna eller den solidariska fördelningsivern. Gapet växer mellan dem som har jobb, sliter allt hårdare och går i väggen, och de som saknar jobb, har dålig ekonomi, känner sig nedvärderade och blir allt fler.

I dag är frågan inte hur vi ska fylla fler lediga timmar - de flesta har nog inget problem med det - utan hur vi ska försörjas när inte jobben räcker och inte heller kommer att räcka under nästa högkonjunktur eller nästa mandatperiod. Politiker och ekonomer måste fundera allvarligt kring strukturerna i ett samhälle där kopplingen mellan förvärvsarbete och försörjning försvagas, men där alla ändå behöver mat på bordet och tak över huvudet.

Att förändra attityden är allas sak. Det är ingen naturlag att bara den som har ett jobb är en riktig människa. Hanna Arendt skriver i boken "Människans villkor" att före 1600-talet producerade människan för att överleva; det var först senare som synen förändrades så att produktionen var det som gav henne människovärde. Tidigare var det absoluta målet en i möjligaste mån arbetsfri existens med tid till filosofisk kontemplation, Vita Contemplativa.

Och genom större delen av vår moderna historia har det, jämsides med moralen att man ska arbeta och göra rätt för sig, setts som fint att vara ekonomiskt oberoende.Särskilt behöver vi påminna oss om att betalt arbete inte är detsamma som nytta. Att röja sly, hjälpa kulturföreningar att leva vidare, vara extramorfar i skolan eller dricka en kopp kaffe med en ensam åldring är mänskligt sett en större insats än att producera ännu ett märkesplagg. Hittills har viljan att avlöna sådant arbete varit liten. Men människor behöver inte bara mat utan också meningsfull sysselsättning. Att göra en insats för jorden, kulturen eller en medmänniska ger mening åt tillvaron. Att fylla sina dagar med att söka jobb man ändå inte kan få är inte meningsfullt.

Hur ska människor försörjas utanför det vanliga förvärvsarbetet? Hur ska vi se till att den största respekten tillfaller den som gör gott för världen, oavsett om det är genom lönearbete eller inte? För att finna svaret måste vi bena ut vad samhällsnytta egentligen innebär. Det är en uppgift vi snart inte längre kan fly från.

Annons
Annons
Annons