Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Gamla Gefle i Antwerpen

+
Läs senare
/
  • Husen är smala och höga på Londenstraat, men den sida av gatan där Café Gamla Gefle låg är riven och ersatt av en parkeringsyta, som även används för marknader. Foto: Barbro Sollbe
  • Café Björnen, några minuters promenadväg från Café Gamla Gefle, har ett halvt årtusende på nacken och kommer att bli kvar.
  • Gammalt vykort. Gamla Café Gefle, Café Gamla Gefle, Café Gefle - namnet skiftar på samma kort, men säkert var det hemlandstoner för sailors från Gävle, som kunde bunkra svenskt snus här i Antwerpen.

Antwerpens gamla glädjekvarter, där Svarta Rudolf och hans sailorkompisar kan ha dansat, när de inte råkade befinna sig i Amsterdams, är det bara skrutt med numera. Ja, ”glädjen” – inte minst den öppna prostitutionen – finns kvar i hamnområdet. Själv kom jag för att se bebyggelsen.

Allt har sin tid, även livet i de internationella hamnarna. Mycket i den äldre byggda miljön, anpassad efter fartygens längre liggtider och den sjöfartsrelaterade arbetsstyrkans behov, har rivits och ersatts av själlösa, nästan tunnlandsstora kontorskomplex där byggkranar krafsar mot molnen. Eller av flotta flerbostadshus med glasfasader mot vattenblänket i närmaste hamnbassäng. Annat står kvar men tycks vänta på den slutliga demoleringen.

Hamnområdet kring mynningen av floden Schelde är enormt, och många gator och kajer har namn efter fartygsdestinationer: Montevideostraat, Lange Kongostraat, Rigastraat, Transvaalstraat, Zwedenstraat (Sverigegatan)...

På jakt efter spåren av ett gammalt kafé letade jag mig fram till den gata som fått namn efter den engelska huvudstaden, på flamländska Londenstraat. Det var en sen lördagseftermiddag, och den ”rommelmarkt”, loppmarknad, som pågått där höll på att packas ner i banankartonger och skåpbilar.

På Londenstraat 9 låg en gång Café Gamla Gefle.

Att komma dit var en dröm som förverkligats sedan jag för flera år sedan fann ett brunmurrigt vykort därifrån, med svensk text på baksidan (och med namnet London stavat med två o): ”Café Gamla Gefle, H. Jonasson-de Zitter, Londonstraat 9, telefon 37769, Antwerpen. Svenska och norska tidningar. Svenskt snus – cigarretter – frimärken. Svensk smörgåsbricka.”

Fotot på framsidan är, gissningsvis, från 1920-talet. Man ser kaféets entré med en liten trottoarservering. I dörren står en kvinna och en man som kan vara värdfolket. Bredvid sitter en kvinna i hatt, kanske en gäst. En kvinna tittar ut från ett fönster i övervåningen, och ytterligare ett våningsplan anas i bildens överkant. ”Gamla Café Gefle” säger fasadens största skylt, ”Café Gefle” och ”H. Jonasson-de Zitter” de två mindre.

I dag har lilla Londenstraat, två småkvarter lång, bara jämna nummer. Hela den husrad där kaféet låg, och vettande mot den stora Kattendijkdok (Kattdikesdockan) är utraderad; det är den ytan som möjliggjort dagens gatumarknad. Till vardags är där parkeringsplatser.

Visst blev det en besvikelse. Men jag sökte och fann i närheten vad som nog varit en samtida kollega, Café den Beer (Björnen). En lika smal och hög byggnad, med magasinsutrymme på vinden och spår efter den sedvanliga hissanordningen med block och talja.

I skraltigt skick men ännu i funktion som servering, med ljuvligt läge vid Sint Aldegundis Kaai och med utsikt över ett blivande hamndockemuseum. (Sankt Aldegunda, som fått en kaj uppkallad efter sig, var en flandrisk abbedissa på 600-talet.)

På Björnen – där några av borden är gamla trätunnor och några av stolarna stått i 1900-talets skolsalar – fixade innehavaren en soppa åt mig, fast maten officiellt var slutsåld för dagen.

Nej, huset är inte rivningshotat, förklarade hon på min fråga. Det är skyddat och ska rustas liksom gatorna runtom. Själv hade hon vuxit upp intill Londenstraat, men Gamla Gefle-kaféet var före hennes tid.

Jag hade råkat hitta en pärla. Björnen-huset är från 1400-talet, uppfört som en sorts sjuk- och fattighus, skött av nunnor eller andra religiösa kvinnor. Med tiden blev det värdshus.

På baksidan, med en elegantare fasad mot den gata där Antwerpens alla bryggerier en gång höll till, hade huset fått ett elegantare utseende på 1500- och 1600-talen. Där är ännu (eller åter) värdshus, nu stängt för renovering och med samma innehavare som Björnen.

– Min farfar kom från Sverige och slog sig ner här, sa den vänliga damen.Kanske, kanske hade han, som i Eldarevalsen, ”seglat med britter och yankees och allt, ja med tyskar och med portugiser. Det var hemskt när man gick utan hyra och svalt och fick smörj av Antwerpens poliser.” (Antwerpens poliser var kända för sina hårda tag.)

Kanske kom han från Gävle, träffade en söt flicka och hoppade av någon båt, hon visste inte. Kanske köpte han snus och läste svenska tidningar i Café Gamla Gefle.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons