Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Gängen tar över Gävles kulturliv

+
Läs senare
/
  • Tar en hel grupp över rollen som huskompositör?

Det ska vara ett gäng nu.

I arbetslivet har vi vant oss vid att en person numera ska göra ett jobb som tidigare två eller fler personer ägnade sin tid åt. Men Gävles kulturinstitutioner går åt motsatt håll.

Först bestämde sig Folkteatern för att ha ett delat konstnärligt ledarskap i stället för en enda konstnärlig ledare. Michael Cocke ska ersättas av ett gäng (där bara Kajsa Isakson hittills är presenterad).

Nu lutar Gävle Symfoniorkester också åt att låta gänget ta över.

Inte ledningen, dock, utan rollen som composer in residence. Mattias Lysell har ytterligare ett verk som ska uruppföras i Gävle konserthus, som inte hann bli färdigt till det datum som bestämts i våras. Lysell har varit huskompositör sedan 2010, före honom var det Tobias Broström.

Det är Konserthusets nya chef Örjan Hans-Ers som förklarar tankegångarna när jag intervjuar honom. Efter två män på positionen är det dags för någonting annat. I synnerhet när Sveriges orkestrar har ögonen på sig från till exempel Kvast, Kvinnlig Anhopning av Svenska Tonsättare. En förkrossande majoritet av de verk som spelas är skrivna av män.

En delad, eller rentav splittrad, composer in residence-period skulle kunna bidra med större variation inte bara i kompositörernas kön.

Sedan får Gävle Symfoniorkester räkna med kritik om att männen får hela kakan medan kvinnorna måste dela den.

Rollen som husartist, som Ale Möller tidigare hade, är mer komplicerad. Gävles publik är inte stor och det kräver en artist med extraordinär bredd för att skapa variation i en konsertserie. Risken är att det blir tjatigt. Men kanske blir det lättare att engagera en husartist om det blir så att orkestern får en större regional roll. Om det sker kan konserterna med husartisten spridas över regionen och därmed minska risken för upprepning.

Folkteatern är på rätt väg efter åren med Michael Cocke och jag tror på en tid av delat ledarskap, mer av finslipningar och tillbyggen än omstruktureringar i grunden. I fallet composer in residence tilltalas jag av idén om att låta publiken få följa med en enskild kompositörs kreativa utveckling. Men främst är initiativet lovvärt för att det tar ansvar för att ge förutsättningar att skapa ny musik.

Efter många år med fasta huskompositörer låter det som en god idé att skaka om konceptet. Huvudsaken är att Bach och Beethoven får konkurrens av nyskriven musik.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons