Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Gåtan Anna P

+
Läs senare
/

Vad drev en rysk systemkritiker att gå i döden, var det ”blott” för en brinnande övertygelses skull?

Var hämtade hon sitt dödsföraktande mod?

Den sista frågan reflekteras i självinsiktens flackande ljus; i bitter vetskap om att man själv i en kritisk stund sannolikt skulle sakna detta mod.

Den 7 oktober 2006 – redan fyra år sedan - sköts Anna Politkovskaja kallblodigt ihjäl utanför sin bostad i Moskva.

Mördaren är ännu inte gripen, lär aldrig bli det heller.

Inte minsta konstigt.

Misstankens svarta trådar leder ju in till Kreml, själva maktens högborg, och en viss maktfullkomlig, för att inte säga totalitär, ”Lillefar”.

Jag kan inte sluta att förundras över Anna, hennes drivkrafter; jag blir inte klar med henne.

Hon vågade låta bli att titta bort, till skillnad från de flesta andra journalisterna i det, vad kvarstannande politisk mentalitet anbelangar, fortfarande existerande Sovjetunionen; vågade sedan också skriva det hon såg.

Det var så hon karakteriserade det hon gjorde som journalist, sin ”metod”, inte svårare än så: att rakt upp och ned, och så sanningsenligt som möjligt, skriva det hon såg. Utan att försköna eller dölja.

Trots att hon förstod vad som väntade.

Med öppna ögon mötte hon döden. För hon visste ju var hennes, Putin och hans korrupta kumpaner direkt utmanande, skriverier skulle ta henne.

Hoten fanns sedan länge mot henne.

Dödshoten.

Men hon valde ändå bort privatlivets bekvämlighet och de privilegier hon kunde fått som kändisjournalist, om hon bara skrivit mer anpassligt, valde bort nära och kära.

Valde bort allt det som vi andra i vårt vankelmod väljer.

Jag kan inte låta bli att fortsätta undra inför Anna, i en fåfäng strävan att försöka fördjupa bilden av henne.

Fanns där också hos henne en obearbetad dödsdrift?

Slogs i henne Eros mot en allt starkare Thanatos?

Fanns där narcissistiska behov – kanske på ett omedvetet plan?

Varje sjunde oktober tänder jag ett ljus och ägnar henne en reflektionens stilla stund.

Gåtan Anna P.

Lasse Ekstrand

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons