Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Gävle kyrkogård kom till under kriget 1808-1809

+
Läs senare
/
  • Gävle kyrkogård (som nu kallas den gamla) nära Gavleån vid Boulognerskogen, utanför Västertull mot Gustafsbro fyller 200 år i år. Jubileet uppmärksammas på lördag och här på kultursidan berättar i dag historikern Mats Hemström om tillkomsten. Den berodde i mycket på 1808–1809 års krig då Sverige förlorade sin östra rikshalva till Ryssland.

Åren 1808-1809 var Sverige och Finland, som då tillhörde samma rike, indraget i ett blodigt krig mot Ryssland. Finland förlorades till ryssarna och många finnar och svenskar fick sätta livet till. Mindre känt är att Gävle, till följd av kriget, måste anlägga en ny kyrkogård som i år fyller tvåhundra år.

Den äldre generationen känner säkert till Johan Ludvig Runebergs odödliga verk ”Fänrik Ståls sägner”. I dessa dikter har vi läst om hjältar som Sven Duva, Lotta Svärd, general Sandels, Döbeln vid Juutas, och fästningen Sveaborg. Platser som Oravais, Juutas och Virta bro är för alltid förknippade med de drabbningar som utkämpades i vårt östra broderland. Det är ofta genom Runeberg vi bekantat oss med 1808-1809 års krig.

Kriget innebar att en över 600 års samhörighet mellan Sverige och Finland upphörde när den östra rikshalvan bröts loss. Fastän själva krigshändelserna främst utspelades i Finland kom Gävle så småningom att beröras i allra högsta grad. Till att börja med behövde gävleborna enbart läsa om kriget. Den 26 mars 1808 kom de första nyheterna i Gefleborgs Läns Wecko-Blad om att Finland angripits av Ryssland den 21 februari.

Under våren 1808 började grosshandlaren och varvsägaren Pehr Ennes och hans svärson Hans Wilhelm Eckhoff bygga fartyg till krigsmakten. Det var frågan om kanonslupar som skulle sättas in i striderna mot ryssarna i skärgården vid finska kusten.

Gävle bidrog under våren 1808 också med folk till länets lantvärn, bestående av ynglingar mellan 20-25 år, samt båtsmän och sjömän till flottan. Det blev också aktuellt att upprusta fästningen Fredrikskans vid stadens hamninlopp. Under sommaren och hösten genomfördes omfattande reparationer.

I september började arméns närvaro på allvar göra sig påmind i Gävle. Över 7 000 man anlände för att skeppas över till Finland. Där skulle den hårt ansatta finska armén undsättas. Nu hade dock höststormarna satt in på allvar och när fartygen i slutet av september gav sig av drabbades de av hårt väder. Flottan skingrades och när briggen Fru Margaretha försökte ta sig tillbaks till Gävle gick hon på grund utanför Limön. Nästan hundra man omkom, varav de allra flesta var livgrenadjärer från Östergötland.

De flesta av skeppen som ingick i undsättningsflottan återkom till Gävle i mitten av oktober. Till sjöss hade emellertid epidemier i form av tyfus och dysenteri utbrutit bland soldaterna. Vid återkomsten till Gävle var därför omkring 400 man sjuka. De förlades på olika platser i staden och även rådhuset måste användas som sjukhus.

De soldater som befann sig i Gävle uppmanades att hålla sig rena och freda sig mot löss. I husen, där de var inkvarterade, försökte man hindra sjukdomarna med vädring och rök. Men epidemin kunde inte stoppas. Det var främst livgrenadjärerna som drabbades. Vid årsskiftet hade över hundra av dem dött till följd av sjukdomarna.

Vad som var ännu värre för Gävles del var att epidemierna under hösten även spred sig till stadens omkring 5 700 invånare. Närmare tio procent av stadens befolkning avled under drygt ett års tid, varav merparten i epidemiska sjukdomar. I dag skulle ett sådant procenttal motsvara cirka 9 200 av kommunens invånare. Dessutom hade flera hundra soldater dött.

När så många soldater och gävlebor fick sätta livet till uppstod ett nytt problem. Var skulle man göra av alla döda? Kyrkogården, som då låg vid nuvarande Heliga Trefaldighetskyrkan, räckte inte till.

Genom de höga dödssiffrorna 1808-1809 aktualiserades därmed ett problem som kyrkorådet i Gävle brottats med i århundraden. Många gånger hade diskussioner förts om att utvidga kyrkogården, som var byggd under 1600-talet. Vid den tiden bodde betydligt färre än 2 000 personer i staden. Dödstalen låg då årligen på något över 50 personer per år. En längre tid hade man talat om att öppna en ny kyrkogård eftersom den gamla var för liten. Diskussionerna tog nu fart igen.

Händelserna 1808 ledde fram till att en helt ny begravningsplats kom att utses. Den plats som valdes var belägen utanför Västertull nära Gavleån vid Gustavsbro. Marken ansågs vara torr och jordmånsfattig, varför den inte innebar någon förlust för jordbruket. Dessutom betraktades området som lätt att gräva i.

Den 26 oktober 1808 invigdes den nya begravningsplatsen. Vice pastor Pehr Hultén höll tal inför magistraten och borgerskapets herrar som bevittnade ceremonin. Ett fåtal åskådare hade även samlats. Under söndagen den 30 oktober begravdes den första soldaten på den nya kyrkogården.

Det var emellertid inte bara soldater som kom att begravas på den nya kyrkogården. Eftersom så många av stadens invånare avled blev följden att även gävleborna måste jordfästas på den nya platsen.

Att flytta begravningsplatsen var känsligt och uppskattades inte av alla i Gävle. En insändare i länets Weckoblad hävdade att läget var olämpligt med tanke på att det fanns en gammal avrättningsplats i närheten. Kyrkogården ansåg dessutom ligga för långt ifrån centrum. Samma person tyckte till och med att man borde flytta gymnasiet och ta över kryddgården vid kyrkan för att få bättre plats åt de döda.

Emellertid fanns det knappast något alternativ till begravningsplatsen utanför Västertull. Kyrkorådet beslutade därför den 29 januari 1809 att även stadsborna skulle begravas på den nya kyrkogården. Den 13 februari samma år ägde den sista jordfästningen rum på gamla kyrkogården vid kyrkan. Personen som begravdes var provisorn och lagermannen Salomon Hällströms första hustru Brita Catharina Nordväghr. Hon hade avlidit den 6 februari i en ålder av 25 år. Meningen var att även hon skulle ha legat på den nya begravningsplatsen, men eftersom det fanns en ledig grav vid kyrkan så fick hon där sin sista vila.

Så småningom tog kriget slut och gävleborna kunde återgå till en mer normal tillvaro. Att ett krig inte enbart innebär strider på slagfältet hade staden emellertid fått uppleva. Soldaterna som förlades i Gävle hade fört med sig epidemier som spred död bland såväl militär som civil. Begravningsplatsen vid kyrkan räckte inte längre till för att begrava alla som dött. Kriget 1808-1809 var således den avgörande orsaken till att den nya kyrkogården kom till, den som vi idag kallar för gamla kyrkogården.

”När så många soldater och gävlebor fick sätta livet till uppstod ett nytt problem. Var skulle man göra av alla döda? Kyrkogården, som då låg vid nuvarande Heliga Trefaldighetskyrkan, räckte inte till.”

 Mats Hemström

 

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons