Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Historien om ett Hammargymnasium

+
Läs senare

I dessa bistra tider storsatsar man på kulturen i Sandviken: I dag är det invigning hela dagen av stans nya Kulturcentrum, ståtligt tillbyggt och varsamt framrustat i gamla Hammargymnasiet. Lars Westerman, intendent på Sandvikens konsthall, berättar här gymnasiets spännande historia, från 1940-tal till i dag.

Att Hammargymnasiet i kvarteret ”Ritaren” skulle bli Kulturhus och en del i ett Kulturcentrum var på något sätt förutbestämt. Redan 1945 köpte Sandvikens kommun marken av Sandvikens järnverk. Enligt fullmäktigebeslut skulle tomten användas till ett ”kulturcentrum” med skola och teater.

I november 1945 tillsattes en ”prisnämnd” för att välja ut det vinnande bidraget i den arkitekttävling som utlystes om utformningen av ”läroverket. Prisnämndens val föll på arkitekten Gösta Åbergh från Stockholm. Mera kända byggnader han ritat är Konstfacks gamla lokaler på Valhallavägen vid Gärdet i Stockholm och Oslo konserthus, invigt 1977, påminner om Sandvikens konsthall, som stod färdig fem år tidigare.

Han har liksom Ralph Erskine satt sin prägel på Sandvikens centrum med bland annat sina skapelser Folkets hus och den gamla konsthallen norr om Hyttgatsskolorna vid Kanalbron.

Skolan byggdes i flera etapper och A-huset är etapp 3. Etapp 1 som är mittendelen började användas redan hösten 1951 men invigdes först hösten 1952. Den första tiden saknades både el och värme. I den första årskursens studerande vid gymnasiet kan nämnas konstnären Eigil Thorell som för övrigt recenserades i lokaltidningen vid sin första utställning i aulan 1952.

”Han framträdde med ett femtontal teckningar och pasteller, och han visar en förbluffande mogenhet, särskilt i sina självstudier. Det är en yngling som förvisso kommer att låta tala om sig”.

(Sandvikens Tidning 13 juni 1952)

Hammargymnasiet var då ett av Sveriges och kanske Europas modernaste läroverk. Det utformades från början för att ansluta till kyrkan och kyrkparken med sina gårdar som öppnade sig åt det hållet.

Området klövs av Storgatan som då var en pulsåder genom Sandvikens centrum. Många Sandvikenbor förundrades över den ovanliga arkitekturen och undrade om byggnaden skulle bli ett växthus, ett bryggeri eller kanske en husdjursfarm.

En av gårdarna mot öster hyste en kryddträdgård med en stor rikedom av både exotiska och svenska örter. Den användes flitigt i naturkunskapsundervisningen liksom den damm med en mosaikbotten formgiven av de kända svenska konstnärerna Karl-Axel Pehrson och Pierre Olofsson. I änden på en av de glasade flyglarna fanns en vinterträdgård, också tänkt att inspirera till botanikstudier.

Framsynta och progressiva politiker sparade inte på pengarna för att göra skolan till något alldeles extra när det gällde den konstnärliga gestaltningen. Besökarna från den södra sidan där nu en kulturförskola finns kröns av en mosaikfris av Pierre Olofsson. Skissen till den recenserades i tidningen Arbetet 21 oktober 1952:

”En av utställningens absoluta höjdpunkter och en höjdpunkt i ung svensk monumentalkonst. Den långsmala kompositionen utgöres av en flätning av dansande punkter, som med sina klara lokalfärger bildar ett dekorativt ytmönster, samtidigt som den erbjuder komplicerade rumsbilder och stimulerar betraktaren med sin roterande rytm”.

(Arbetet 21 oktober 1952)

Hammargymnasiets foajé är formgiven med ett helhetsgrepp och är ”onormalt” stor eftersom den också var tänkt att fungera som teaterfoajé. Ovanför den första halvtrappan upp till andra våningen syns konturerna av en dörröppning i teglet. Där skulle dörren till teaterläktaren sitta. På utsidan fanns en putsad yta i teglet, som en ljus fyrkantig fläck i fasaden. Tiden gick, skolan växte åt det hållet och teatern kom så småningom att ligga i Folkets Hus betydligt längre västerut.

Andra detaljer som påminner om den tänkta användningen är lamporna i taket ovanför ingången, vilka frilagts och restaurerats. Även armaturerna i själva foajén utefter taket har bevarats. ”Biljettkuren” strax till vänster om ingången är ett annat exempel. Alla ädelträpartier, både utomhus och inomhus har för övrigt slipats och oljats för att återfå sin ursprungsfärg.

I väggen mot väster finns två reliefer, ”Harlekin” och ”Piruette” signerade Arne Jones. ”Piruette” härstammar från 1949 och sägs komma från Arne Jones modell Sara som gjorde en piruett för att behålla värmen i Jones kalla ateljé på Vasaloppsvägen i Stockholm.

Gallergrindarna och trappräcket är troligtvis signerade Gösta Åbergh själv. De är individuellt och medvetet färgsatta för att spela med i helheten i foajén, liksom de individuellt formgivna grindarna som avskärmade de olika ”skeppen” mot öster. De var tänkta att associera till olika läroämnen, t.ex atommotiv för fysik och kemi och blommotiv för biologi och geografi.

Teaterintresserade Sandvikenbor trodde nog att teatern skulle byggas, men tio år senare hade den ljusa ytan på utsidan av fasaden symboliskt nog mörknat. I Gefle Dagblad från 10 april 1962 kan man läsa en intervju med sex unga sandvikenbor. ”Bygg en teater nu, idrotten har fått sitt i Sandviken. Det behövs ingen simhall! En simhall skulle utnyttjas av allt för få, men en teaterlokal som kan användas till konserter, föreläsningar och dans skulle bli ett kultur- och nöjescentrum som ungdomen behöver”.

I och med byggandet av ”A-huset” kompletterades läroverket med några mycket viktiga funktioner, nämligen Musik- och Bildinstitutionerna. Skolan fick också personalutrymmen och en läkar- och sjuksköterskemottagning.

Musiksalen inrymdes i direkt anslutning till foajén. Där ordnades konserter och lokalens extra breda dörröppningar kunde man öppna för att ge plats för en större publik än som rymdes i själva salen

Här spelade till exempel ”Skäggmanslaget” 1969, men även elevkonserter kunde dra extra stor publik. I foajén ordnades också elevutställningar av elever i Bild och Form. Det finns många yrkesverksamma bildkonstnärer, dansare, filmare, författare, musiker och skådespelare som genom åren gått på Hammargymnasiet. Bild och Form lokalen på våningsplan fyra har mycket framsynt renoverats för framtida behov. Den byggdes en gång som ateljé med sin takrymd och sina takfönster som öppnar sig mot norr.

Om Bild och Musik tidigt var viktiga karaktärsämnen för skolan så blev också Filmett viktigt ämne i och med att teckningsläraren Göran Bendelius anställdes i slutet av 1960-talet. Han tog initiativet till bildandet av Filmgruppen ZOOM 1969. Syftet var att ge eleverna möjlighet att producera egna filmer, men också att ges möjlighet att se professionell kvalitetsfilm. Göran startade tillsammans med sina filmelever 1970 den första ”Skolornas filmfestival”. Redan första året deltog ett fyrtiotal filmer från hela landet och det var festivalstämning i stan med banderoller hängande över Köpmangatan och festlig prisutdelning i dåvarande biografen Grand. Festivalen växte i popularitet och 1973 hade den hela 103 bidrag. En stor del av de filmer som gjordes i Hammar under åren 1969-1987 har bevarats och ett arbete har påbörjats för att så småningom kunna föra över dem till ett beständigare material.

Britta Bengtsson, legendarisk svensklärare startade den teatergrupp som blev embryo till den teaterprofil som skolan också hade som kännemärke.

De här olika estetiska grenarna blev tillsammans 1993 det Estetiska programmet i den nya Gymnasieskolan. Estetiska programmet satte sin prägel på skolan och var ett tag tredje största program i Sandvikens Gymnasieskola. Nu finns snart varken Teaterinriktningen eller Bild o Forminriktningen kvar i Sandvikens gymnasieskola. Glädjande för eleverna på Musikinriktningen är att de får återvända till nyrenoverade lokaler tillsammans med Sandvikens kulturskola.

Det nya kulturcentrum i Sandviken sträcker sig från Folkets Hus i väster via Bibliotek och Konsthall till Kulturskolan i öster. Alla verksamheter sammanlänkas av den snart färdig renoverade inomhusgatan som fått tillbaka sitt luftiga och transparenta utseende.

Den helt nybyggda delen med orkestersal och ” svart låda” har fått nybeställda konstgestaltningar Orkestersalens ena vägg har gestaltats av Tobias Wassberg, utbildad bland annat inom Järn-, Stål- och Offentlig gestaltning. Han bor i Kungsgården. I foajén utanför de båda salarna finns Elin Elfströms glasmålning ” Inte Ensam”. Elin härstammar från Årsunda och har i gått på Hammargymnasiets Estetiska program Bild och Form och även den eftergymnasiala textildesignutbildning, numera nedlagd, som fanns i Hammargymnasiet.

”Betula” skriver i AB 31 augusti 1951:

”Inför det begynnande skolarbetet får man gratulera både lärare och elever till att få flytta in i en så förnämlig byggnad och staden till att ha fått ett så trevligt byggnadsverk mitt i stadens ’kulturcentrum’ med kyrkan och den vackra parken som pendang”.

Lars Westerman

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons