Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Kampsportsdans med undergångsstämning

+
Läs senare
/

Kristian Ekenberg ser dansföreställningen "Last man standing" på Gävle teater.

En osynlig kraft tycks dra ner dansarna mot scengolvet. Lösa upp deras skelett till gelé. Att stå upprätt är en utmaning i James Wiltons koreografi.

”Last man standing” byggs på ett fundament av undergångsstämning. Gästspelet har koreograferats av James Wilton, som brer på med kraftiga kampsportsinfluenser som capoeira och breakdance.

Koreografin kan beskrivas som en saga, och möjligtvis hyllning till, människans vilja och förmåga till överlevnad. Drivkraften att alltid resa sig igen.

Myten om Orfeus och Eurydike är ett tema som utforskas. Finns det någon mer uttjatad referens i dag? Bara det senaste året har jag läst ett par romaner och en diktsamling som utgår från myten om Orfeus som tillåts hämta Eurydike från Hades.

Inslagen av kampsport och flåsig aggressivitet är för påträngande i första akten, lugnar ner sig något i den andra. Våldets koreografi har en skönhet, utforskad i filmer som till exempel ”Crouching tiger, hidden dragon”. Men jag kan inte låta bli att känna att James Wilton är en cool snubbe som vill göra en cool dansföreställning. Vilket blir lite för coolt till slut.

Ett återkommande inslag i koreografin är armarna som går i en pendelrörelse. En rörelse som återkommer likt en refräng och bryter av mot kropparna som kränger på varandra i kampsportsrörelser.

Föreställningens musik har gjorts av det amerikanska bandet Tool, tung rock som mullrar över scenen. Det låter … tja, amerikanskt. Tolka det hur ni vill. Mer spännande är Mario Ilsankers ljusdesign, som vid ett par tillfällen målar upp delikata tablåer som man vill frysa i stunden och se mer av.

Många ungdomar satt i publiken och såg ”Last man standing”. Jag tror att den är en bra föreställning för att väcka intresse för danskonsten. Snabb, actionfylld och dånande. Men för en mer van danspublik påminner den om hur mycket i framkant våra egna svenska koreografer ligger.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons