Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Katarina Östholm: Stockholm har sysslat med bypolitik sedan ordet uppfanns – men landsbygden får stå med skammen

Artikelserie
Katarina Östholms krönikor

Bypolitik.
Det är ett litet ord med föraktfull klang.
Målet med att använda ett sådant ord är att ingjuta osäkerhet hos en motståndare. Kanske någon som slåss för att skolan ska få vara kvar, att telefonledningen inte ska rivas, att vindkraftverken ska stoppas eller att ett sjukhus inte ska avlövas.

Annons

Ordet "bypolitik" projicerar en unken bild av landsbygdens invånare. Fram tonar den gängse karikatyren av en trångsynt, främlingsfientlig och misogyn person, motsträvig och obenägen till förändring. Bred i talet, omodernt klädd, omedveten om de urbana sociala koderna. En lantis, helt enkelt.

Lite bakom flötet till skillnad från sin kusin, den socialt smidiga och intellektuellt välutvecklade storstadsbon. Och vem vill vara en dum lantis? Härskartekniken är ofelbar, landsbygden får stå med skammen.

Ordet poppar upp som ett piskrapp lite här och var i debatten, inte minst i de upphettade diskussionerna om situationen vid Sollefteå sjukhus. Det är ett uppror som ger utslag på Richterskalan – med BB-ockupation, läkarprotester, krismöten och massdemonstrationer, med glömda vallöften, en lång rad utfrysta Sollefteåpolitiker och en kurs i bilförlossning.

Bypolitik handlar ofta om avstånd.

På papperet märks inte avstånden i kilometer och mil lika väl som i verkligheten. Särskilt inte när man vill kalla tre sjukhus för ett. Men då glömmer man att regional utveckling – som nu tas över av Sveriges landsting – i hög grad handlar om geografi och behovet av att upprätthålla en solidarisk modell över hela området.

Avstånd finns på riktigt. Människor finns på riktigt. Samhällen är höggradigt geografiska, människor likaså.

Det är många som gärna vill bortse från den lilla detaljen. Till exempel alla som hävdar att "vi finns nära dig, på webben och i din telefon". Eller om man tycker att ambulanstrafik kan ersätta akutkirurger på plats. Det som i själva verket händer är att lokalsamhället dräneras på jobb och kompetens och att sociala och ekonomiska strukturer urholkas – med förödande konsekvenser framför allt för landsbygdskommunerna.

Digitalisering kan inte kompensera för ett indraget skattekontor, lika litet som en kurs i bilförlossning kan kompensera för ett BB.

Och tilltron till samhället sviktar när man hänvisas till självhjälp på webben eller oändliga telefonköer där man till sist möts av beskedet att inga tider finns, välkommen att ringa i morgon.

Storstäderna är förresten inte särskilt främmande för bypolitik, gällande konsten att försöka behålla så mycket som möjligt för egen räkning. Skillnaden är att det knappast handlar om överlevnad när generaldirektörerna centraliserar av hjärtans lust och lämnar den "svaga marknad" som är landsbygden.

Var den starka marknaden finns vet ju alla. Stockholm har sysslat med bypolitik sedan ordet uppfanns.

Och staten är den som driver på centraliseringen. Statliga jobb försvinner i snabbare takt än privata från mindre orter, visar en studie som presenterades för drygt ett år sedan. Staten hävdar att man anpassar sig till urbaniseringen – men de statliga jobben centraliseras i betydligt snabbare takt än både privata jobb och flyttströmmar. Att 10 000 statliga jobb nu ska återföras är lovvärt – men kommer de verkligen Sollefteå, Kramfors eller Ragunda till del?

"Staten är en av de drivande faktorerna bakom den långsiktiga avfolkningen", säger John Östh, forskare vid Uppsala universitet, till Dagens Samhälle.

För generaldirektörerna vet mycket väl vad bypolitik handlar om. Det handlar om människans behov av närhet. Det är människor på plats som bygger starka organisationer och starka relationer. Det är människor som tar varandra i hand som får företag att växa och samhällen att blomstra. Ett sjukhus är ett oerhört starkt kollektiv tack vare att man arbetar tillsammans, äter tillsammans, räddar liv tillsammans.

Även en byråkratisk organisation och en demokratisk församling – som till exempel landstinget – påverkas starkt av bypolitiska mekanismer inom gruppen.

Kort sagt så gillar vi människor närhet. Till varandra – och till viktiga saker som mat, jobb, bostäder, skola och vård. Vi gillar också att bygga relationer med andra människor för att kunna samarbeta, hjälpa varandra eller helt enkelt ha roligt. Särskilt mycket gillar vi att ha nära till vitala funktioner som BB och akutsjukvård, eftersom de skapar stabilitet, trygghet och framtidstro.

Genuin bypolitik är i själva verket en konstruktiv kraft som kan användas för att bygga ett samhälle som inte längre är kluvet, där stad och landsbygd är delar i en självklar symbios, ett samhälle där småskalighet prioriteras framför stordrift och där den växande sprickan mellan stad och land kan överbryggas av en mängd små broar. Det är ett vackert ord som berättar om människans vilja att leva och utvecklas på den plats hon själv har valt.

Riktig bypolitik behöver vi i själva verket mycket mer av.

* * *

Läs mer kultur och följ kulturredaktör Katarina Östholm på facebook

Krönika: "En så nedlåtande karikatyr av landsbygden speglar människoförakt av värsta sort"

Läs mer: David Jonstad om undergång och hopp och om att vara den förändring man vill se

Fler krönikor: Den gröna bluffen - om miljöbilar och andra lögner

Landsbygdsutveckling: Landsbygden är ett demokratiskt haveri

Debatt: Den som lever i Stockholm kanske inte är bäst lämpad att ta beslut om glesbygd

Krönika: Här är listan som kan rädda landsbygden

Landsbygdsromantik? Nej, nu är det Dags att sluta med storstadsromantiken

Annons
Annons
Annons