Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kommer kommer att att försvinna?

/

Annons

Företaget kommer anställa tio personer. Är det korrekt svenska? Eller behövs ett att efter kommer: företaget kommer att anställa tio personer? Är detta möjligen en generationsfråga?

Min egen språkkänsla saknar ett att i första meningen. Jag har också haft chefer som menat att det lilla ordet är obligatoriskt i tidningsspråk. Men allt fler skippar att:et, även professionella skribenter.

En vän och före detta kollega, liksom jag i 35-årsåldern, blev nyligen stoppad av en granne. Han hade noterat att hon i sina artiklar ibland hoppar över att efter kommer och undrade hur det kommer sig. Gör man så nu för tiden? undrade grannen, lite äldre än min vän. Hon uppfattade inte detta som drygt eller språkpolisigt utan bara nyfiket och intresserat. Men hon blev lite förvånad över frågan. Jag hoppar ofta medvetet över att efter kommer. Jag tycker det flyter bättre så, förklarar hon för mig.

De flesta människor funderar nog sällan på det så kallade infinitivmärket att. Men det är uppenbart att många av dem som alltid skriver kommer att göra reagerar negativt på kommer göra, och att denna reaktion är vanligare bland äldre än yngre.

Låt oss titta närmare på några olika verb och deras relation till att:

Några få verb måste följas av att om det sedan kommer ett verb i infinitiv (grundform). Till exempel gilla, älska och avsky. Det heter Jag gillar att bada, inte Jag gillar bada, eller hur?

Flera verb funkar både med och utan att, till exempel försöka, fortsätta och sluta. Jag ska försöka komma hem i tid eller Jag ska försöka att komma hem i tid. Båda går fint.

Typiska hjälpverb som vill, borde, ska, måste och bör följs däremot aldrig av att. Det heter De vill anställa inte De vill att anställa.

Efter kommer har det tidigare varit nästan obligatoriskt med ett att. Egentligen är det lite märkligt eftersom kommer också fungerar som hjälpverb. Kommer är alltså det enda hjälpverbet som kan följas av att. Språkvetare har därför ganska länge sett det som en naturlig utveckling att kommer förlorar sitt att. I Språkriktighetsboken, utgiven av Svenska språknämnden år 2005, påpekade man att det snarast är förvånande att det inte har skett tidigare.

Vad kommer vi då fram till? Uttrycket kommer att tappar mark, helt klart, men är fortfarande det vanligaste i skrift. Båda uttryckssätten är numera så pass etablerade att de måste anses korrekta och helt okej. Människors språkkänsla varierar här, och som vanligt gör vi klokast i att inte döma ut andras inre språkliga kompass. Särskilt som ingenting talar emot språkförändringen.

Min rekommendation blir därför: försök acceptera att uttrycken just nu lever parallellt. Men skippar du att:et, var beredd på att grannar och andra kan reagera.

Hanna Lundquist

hanna@hannalundquist.se

Annons
Annons
Annons