Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Erixån gånger tre tar över rummet

/

Konst: Tre konstnärskap, två generationer, en familj. Så presenterar de sig: Annika Erixån, Amanda Erixån och Freja Erixån.

Annons

Den första är välkänd i dessa trakter, även om hon inte har ställt ut i Gästrikland sedan 2008. Den yngre generationen behöver däremot en presentation. Amanda Erixån är designer med inriktning mot rumsgestaltning för barn, Freja Erixån är illustratör och serietecknare som har publicerats i bland annat Galago.

De insåg att de alla tre, på något sätt, sysslar med rum, vilket är utställningens sammanhållande punkt. I utställningskatalogen skriver de om de fysiska tredimensionella rummen i en skärmvärld där allt mer tycks pågå i 2D.

Rum, och mellanrummen som skiljer dessa, kan förstås täcka allt och intet. Även om jag med intresse går runt i deras gemensamma utställning, är det inte rumstemat som främst väcker min nyfikenhet.

Annika Erixån närmar sig Edens lustgård i såväl måleri som skulptur. Det är som om hon vill angripa motivet med så skilda uttryck som möjligt. Målningarna är gjorda med stort svängrum och välkomnande färger, medan bronsskulpturerna är krympta och utan färg.

Hennes skulpturer, som ”Öppen hand”, är de som starkast talar till mig. Trots det hårda materialet har de en ömtålighet. En annan skulptur, denna dock i stengods, är en av de som tydligast refererar till rumstemat. Två blå berg med ett mellanrum som särar dem; jag tänker på det planerade minnesmärket vid Utøya som klyver landmassan och skapar ett sår i naturen. Som solitärer skulle de blå bergen reduceras i kraft och skönhet.

Freja Erixåns figurer har den trubbighet och motvilja att behaga som känns igen från serietecknare som Nanna Johansson och Nina Hemmingsson. Med en kollageteknik som för tankarna till klippdockor låter hon dem mötas i en och samma bild, ändå är de separata enheter. Bäst fungerar de när bilden bärs av en stark idé, som i ”When you buy your friend and yourself matching hats (...)”, men när idén inte är lika tydlig kan motiven te sig stumma.

Den tredje Erixån, Amanda, har jag svårt att passa in först. Hon visar en svit fotografier och en redovisning från ett projekt i en indisk skola. Först i det bakre rummet, där hennes verk får dominera, får jag en känsla för hennes konstnärskap. Hon visar bland annat en fascinerande djungeltapet och en charmig hemligkoja, vit och intetsägande på utsidan men som innehåller en fantasivärld inuti.

Det är på tiden att vi får se Annika Erixån ställa ut i hemtrakterna igen och andra generationen Erixån visar att familjen flödar av talang även om den tar sig olika uttryck.

Läs mer: Hitta alla artiklar från GD Kultur här

Läs mer: Missa inte det senaste – följ GD Kultur på Facebook

Annons
Annons
Annons