Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kvinnokraft – med humor och djup

/
  • Kiki Larsson är curator för utställningen i Mackmyra brukspark och hon har samlat konstnären och slöjdare för att se vad som händer när man flyttar mjuka material ut i naturen.
  • Den syns nästan inte, men när man väl upptäcker den ser man skönheten i Britt Ekmans klassiska mobil.
  • Det blommar, av gamla plastkassar, på Anna Nyberg Pudelzons äng.
  • Hjördis Johansson Beckers ”Vindfång” blir tredimensionell av just vinden.
  • Riita Tjörneryds kvinna på stege spanar efter nånting i vattnet. ”Höjden och djupet”, kallar hon den.
  • Pia Forslöf har gjort en dräkt av bland annat plast och cd-skivor.
  • Taina Heinos ”Lotus” är som ett smycke i dammen.
  • ”Rosengång” är en vävteknik som illustreras högst påtagligt i Ulla Forsbergs matta.
  • ”Herrarna i hagen” heter Inger Henrikssons finurliga skulptur.
  • Eva Friskmans fågel ”Nybörjaren”.
  • ”Sprakande” kallar Eva Friskman sitt tyginklädda träd som verkligen ropar på uppmärksamhet.

Mjukvaran som curatorn Kiki Larsson samlat ihop i Mackmyra brukspark för sommarens skulpturutställning är idel kvinnokraft.

Annons

Samtliga konstnärer och slöjdare som ställer ut är kvinnor och flera av dem använder det som traditionellt sett har hört till hundratals år av kvinnomöda som lagts ned i hantverk och skapande.

Och utställningen blir sålunda en hyllning både till traditionen och en helt samtida kommentar, med både humor och djup.

Man skymtar Pia Forslöfs klänning, med tillhörande krona, tillverkad av plast och cd-skivor bland annat, från bruksallén. Den svävar under ett träd som ett färgglatt och kraftfullt utropstecken och lockar in besökarna på upptäcktsfärd längs de klippta stigarna i gräset.

Annat är mer lågmält, Britt Ekmans klassiska mobil svajar sakta under ett annat lövverk och syns inte förrän man verkligen tittar rakt upp på den – den är milt vacker mot grönskan. Och Inger Henriksson ”Herrarna i hagen”, med flugor och några slipsar knutna kring de smala trädstammarna i ett snår, förvandlar slyn till nåt högst kamreraktigt.

Längre in i parken hänger Hjördis Johansson Beckers ”Vindfång” på en gren, bakom juteväv hänger ett blodrött stycke chiffong, med stiliserade varghuvuden, längst ned på juteväven står ett par små vargar i siluett. Vinden fyller chiffongen och kontrasten mellan materialen blir högst påtaglig, och samtidigt helt självklar där på grenen bredvid barnen på utflykt.

Och på en stege nere i ån, i vattnet, står Riita Tjörneryds kvinna och spanar efter nåt, kräftor eller meningen med livet. ”Höjden och djupet” kallar hon skulpturen som får de nyfikna skolbarnen att gå runt vattnet för att få syn på ett ansikte. Det hisnar lite, med stegen i det porlande vattnet. Samtidigt verkar kvinnan, i sina mönstrade kjolar, väldigt jordnära.

Anna Nyberg Pudelzon har gjort en hel äng av blommor av gamla plastkassar, det finns inget vänt och skirt över dem, tvärtom sticker de uppfordrande upp ur det höga gräset. Taina Heino har, tillsammans med Alex Söderberg och hunden Spike, virkat en stor lotus som flyter i en liten damm och pockar på uppmärksamhet.

Och en bit därifrån ropar Eva Friskmans rödorangea träd ”Sprakande” inne mellan träden. Mer dold, under en av landets äldsta granar, hänger hennes fågel ”Nybörjaren” i sidan och sammet och ser både klumpig och gosig ut. Strax därunder har Berit Löfgren inte kunnat hålla sig från att sticka in en stubbe till troll, och det räddas av en stickad bakelse på toppen.

”Rosengång” heter Ulla Forsbergs matta som mjukt rullar ut sig från parkens allé ned på ena sidan. Och det är en högst påtaglig rosengång med invävda plastrosor, men i mattan finns också vävtekniken med samma namn.

Den larmar inte, skulpturutställningen i Mackmyra brukspark. Men den har en påtaglig styrka, sitt mjuka namn till trots.

Lisa Pehrsdotter

Annons
Annons
Annons