Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Parasympatiskt sympatiskt!

/

Titeln är hämtad från det parasympatiska (nerv)systemet som tillsammans med det sympatiska ditot utgör det autonoma nervsystemet.

Annons

Det parasympatiska aktiveras när kroppen är i vila, och inte stressad: Hjärtverksamheten minskar, blodtrycket sjunker, nivån av ”må-bra”-hormonet oxytocin ökar.

Thomas Olsson är rörmokaren (född 1972 och uppvuxen i Söderhamn) som 2002 ställde sig frågan:

– Om jag får välja fritt vad vill jag då arbeta med?

Vips tog han en examen vid konsthögskolan i Umeå (2011).

Sedan dess har hans verk omfattat ett slags pågående utforskande, gärna med platsfokus på den tidigare karriären – i badrummet, helt enkelt.

”Han kan se hjärtat som en värmepanna, rören som artärer och blodet som vatten.”

Varför inte?!

Samtidigt är det inte någon överförelse av diverse body-parts vi ser

Okej att akrylen skjuter ut skulpturalt, likt ådror och kärl från linneduken, men Thomas Olssons bilder är mycket mer intrikata – för att inte säga abstrakta – än så, ibland landar de nästan som rymdfarkoster i månlandskap runt mig.

De bygger på en absolut insikt om måleriets egenvärde, dess enastående styrka som tolkning av det allra mest vardagliga, oupphöjda, former och händelser runtomkring oss. Eller vad sägs om en toalettsits där de två håligheterna – vem har inte försökt trycka ner en ny IKEAsits där?! – kan vara oseende som ögonhålor.

De kräver sin betraktare, verken som likt komplicerat telefonklotter runnit ut längs Galaxens väggar. I detta kan vi skönja de utsökt tunna linjer som sammansatta ger oss bilder av system, system som system, liksom.

Här och var allomfattande rörelser, surrande som insektsvingar, och titlar som Säk 18 och Säk 22, som vad jag förstår ska utläsas ”säkerhetsventil”.

Det blir ett svindlande memento till Thomas Olssons roterande bilder. Så kan konstens funktion och upphov också beskrivas!

Eller gör inte all konst det, egentligen?

Missa inte rumsinstallationen i golvhöjd vid dörren, ett platsspecifikt – om än tillfälligt – verk som spelar med rummets fasta rörmokerirör. Lysande!

Annons
Annons
Annons