Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två Gävlekonstnärer reste till Indien

/

Gävlekonstnärerna Annika Erixån och Pamela Törn Skoglund stack till Indien för att gjuta skulptur i brons – det blidde en toalett dessutom!

Annons

KONST

Vi damp ner på andra sidan jorden lagom till nyårsfesten. De vilda kossorna, getterna och hundarna flydde stranden när fyrverkerierna brakade loss. Min reskamrat Pamela Törn Skoglund hade jobbat i Mahabalipuram tidigare och nu var vi båda här för att gjuta brons. Första intrycket var förundran över att så komplicerade arbeten kunde utföras under vad som verkade vara totalt kaos. Skulpturer av gudar, gudinnor, Jesusar, politiker och jättehästar trängdes överallt med material, kablar och verktyg på det stampade jordgolvet. Däremellan arbetare som smälte vax, slipade, svetsade, modellerade och förberedde gjutningen. Hundar sov i hörnen och högst uppe på muren övervakades allt av en nyfiken apfamilj.

Stefano Beccari, grundaren av Global Stone Workshop, har anordnat stenkurser sedan 1996. De senaste fem åren har verksamheten fokuserats till sydöstra Indien. Här finns nu plats för tio konstnärer att hugga sten och gjuta brons. Under januari var vi ett gäng svenskar, några engelskor, holländskor, en afrikan, samt en indier, som arbetade och umgicks som en enda stor familj. Några tog sig an stora stenblock och andra satte igång att modellera vax inför bronsgjutningen.

Mitt främsta mål var att förstå skillnader mellan västerländsk och indisk teknik. Samt att helst få med några justa arbeten hem till en utställning. Själva tillverkningsprocessen var mödosam och långsam. Vanligtvis gjorde vaxmästare Supramani upp elden, fixade material och verktyg. Men under nyårsveckan tog Tamil Naduprovinsen ledigt, så vi brottades själva med rök, eld och vax. Förutom cykelrysaren att parera kor, hundar, motorcyklar, försäljare och tjugo tusen tillresta pilgrimer. ¨

En annan kulturkrock var ytbehandlingen. Jag är van att värna skulpturmodellens avtryck, i total motsats till den indiska metoden. Min första bronshäst fallerade, men andra försöket gick bra. Vi jämkade idealen och kunde mötas halvvägs. Lyckades även få skulpturerna genom säkerhetskontrollen, efter kroppsvisitation och väsköppning. Ann-Chatrin Andersson, från Junsele, bor halvårsvis i Indien och står för verksamhet ”utanför grindarna” på Global Stone. Hon ordnade så att vi såg annat än bara arbetsplatsen. Ann-Chatrin är även aktiv i Wings to Hope, i ett arbete med kvinnor och barn. Bland i annat ett projekt med att bygga toaletter i byar. Läs om detta i artikeln intill.

Det kvardröjande intrycket är att trots att mycket ännu återstår innan alla har rätt till utbildning och hälsa, så sker positiv utveckling överallt. Ingen kan göra allt, men tillsammans kan vi alla göra något.

Annons
Annons
Annons