Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Vittfamnande!

+
Läs senare
/

Det var ett tag sen sist men nu är Gregor Löjdström tillbaka på banan. I mycket god form vill jag påstå, och som förr djupt originell. Redskapen håller, är väl slipade, mångsidigheten som vanligt stor, jag skulle vilja säga vittfamnande.

Precis som hans beläsenhet – Gregor Löjdström är en konstnär som inte bara läser, han umgås med böcker. Och här finns, förstås, hans vida insikter i måleriets elementa. Motivens bärkraft lika påtaglig som någonsin. Och till det idéinnehållet som i vissa verk skär djupt som vassa knivar i mörkret.

Riktigt charmigt, ja sött och ”avancerat” är hur han balanserar sin utställning över vida tidsperspektiv. De första verken som han låter hänga fritt från taket är gjorda i februari 1946 då lille Gregor är blott två år och nio månader gammal. Det är en namnsdagspresent till mamma Frida i Stockholm, ett par teckningar i blyerts och krita, ”4 sidor av en mjölpåse”. Helt bedårande!

Bredvid ett troll, ett finurligt, ja intrikat – och riktigt bra! –skulptursnideri i asp från juli 1956 då Gregor vuxit upp till en trettonåring. Vid 15 var han redan vorden soldat i oljemåleriets armé, låt vara att hans ”Strandäng i Hälsinglad” från 1959 ännu så länge får betraktas som lovande.

Men det skulle bli annat av. En skog, ett lanskap kan han nu i senare tid i stiliserat skick avlocka ett rent mytiskt skimmer. Det blir inte ett visst landskap, det blir landskapet i sig, syntetiskt, sammanfogat, upphöjt och alltid i balans. Så skickligt!

Många av verken har mer eller mindre förklarande titlar. Det är här idéinnehållet, gärna i form av en berättelse, ofta refererar historien eller till litterära verk. Så märker var och en som försökt orientera sig i ”Den gudomliga komedin” var ”Belacqua i Antepurgatorium” är på besök. I förgården till Skärselden, i de trakter där pilgrimen Dante var tvungen att säga farväl till sin vägvisare, diktaren Vergilius. Upp till Paradisets höjder kunde ju denne hedning inte få följa med.

Vilken stämning i den bilden med det brinnande ljuset, de vita ytorna – bordsskivan, skjortan, benkläderna. Så allt stämmer in, smälter samman, oroar!

Och vad sägs om titeln ”Halvesoteriskt sällskaps lilla påskpynt och utveckling av de 5? Sinnena?”. En bild full av fantasifulla figurer upptagna av något slags närmast surrealistiskt upptåg. I berättelsen i ”Beyond the Pale” uppträder Kristus på korset i tre olika existenser – är det människoapor vi ser? – plus en krokodil som kommer rytande från sidan, jäms med ramen, med laddat gap. Inför den kan man stå länge, grubblande över religionens makt över tanke och känsla. Blir man klokare? Nja, kanske inte. Men man berörs.

I ”Ärkeängel inspekterar” (kul titel!) fortsätter berättandet. ”Yellow kid as adult” är laddad med symboler medan ”Samtal med helig man” har en stillsam, religiös och liksom tidlös stämning. ”Tre vise män” kunde man tänka sig som en berättelse. Men vad den visar är tre nakna män, ungefär som i ”Kontrapost” där dock bara en naken man uppträder.

Efter dessa utflykter ner i historien, till klassiska landskap, religionens branter och fantasins brunnar är det vederkvickande att ta sig upp i solljuset och hänföras av ”Söderns” skönhet. Det där nästan gnistrande ljuset inifrån det blå som är svävande mot det turkosa, ihop med den mättade orange tonen. Möte med Medelhavslandskapet i sig.

Eller tillbaka till de märkliga stiliserade intryck man kan få från Stationsgatan i Sandviken. Tänk att den gatan erbjuder sådana intryck! Eller ”Hus i kvällsljus” som ingenting annat är än magiskt där det sänker sig över en ansenlig mängd av hus som tycks ha samlats för att njuta av just detta ljus.

Och vilket fint djup och likaså ljus i ”Skogsgläntan”! Som hade Gregor Löjdström stämt möte med självaste Nils Söderberg, ”Skogens målare”. Och se den lilla, ”väna” bilden med det lite kantiga namnet ”Landskapsstruktur”.

I sådana verk vill man bara sjunka in, försvinna in i för att vistas där i obegränsad frid, fjärran från vimlets yra.

Björn Widegren

”... måleriets elementa...och till det idéinnehållet som i vissa verk skär djupt som vassa knivar i mörkret...”

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons