Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsten bakom murarna

/

Nu öppnar sommarens stora utställning på Konstcentrum och ämnet känner vi igen: Ester Henning. Konstnären från Anna Jörgensdotters aktuella roman. Vaket av Konstcentrum att spinna vidare på romanen, menar Kristian Ekenberg som har sett utställningen.

Annons

När jag under den senaste veckan har läst Anna Jörgensdotters nyutkomna roman ”Drömmen om Ester”, har nyfikenheten väckts för den konst som dess huvudperson Ester Henning skapade.

”Drömmen om Ester” är en fantasi kring Ester Hennings liv, som levde 1887–1985 och som under större delen av sin levnad satt inspärrad på olika mentalsjukhus. Romanen har ett drömskt sätt att berätta om Ester Hennings liv, där ett skelett av fakta har klätts med fantasins slöjor. En konstvetare, säg, har strikta fakta att förhålla sig till när hen närmar sig Ester Hennings liv och verk, medan en skönlitterär författare kan närma sig det med full skapande frihet.

Anna Jörgensdotter tog själv kontakt med Konstcentrum om en utställning kring Ester Hennings liv – och Konstcentrum nappade genast på idén. Redan initialt fanns tankarna kring att utställningen inte ska vara en retrospektiv, helt koncentrerad på Hennings liv, utan en bredare berättelse om institutionaliseringen och individerna som inte ryms inom samhällets ofta fyrkantiga regler. Så utställningen består förutom målningar, teckningar och broderi av Ester Henning också av verk av andra konstnärer som har arbetat kring dessa teman.

En paradox i Ester Hennings liv var den att hon först kunde sjunka ner i konsten när hon togs in på mentalsjukhus. Utanför murarna fanns visserligen friheten, men också ekonomiska bojor som lämnade lite fritid för skapande åt arbetarklassens kvinnor som måste försörja sig med hårt kroppsarbete.

När Ester Henning togs in på institution hade hon först inte tillgång till de konstnärliga verktyg som hon fick sedan, men hon skapade med det som hon hittade, vilket visar vilken växtstyrka som finns i kreativiteten. Den vill växa genom betong.

MER LÄSNING: Crister Enander recenserar "Drömmen om Ester".

När vi går runt bland de andra medverkande konstnärernas verk, märker jag hur blicken dras mot Ester Hennings målningar. Ett band har skapats via Anna Jörgensdotters roman och det är spännande när romanfiguren Ester nu får bli den verkliga människan i mötet med hennes konst.

Inte för att övriga konstnärer är ointressanta, inte alls. Här finns ett par videoverk som knyter an till temat om det svåranpassade, till det som inte vill låta normer tygla, som Ane Hjort Guttus film om en ung norsk kille som inte kan förlika sig med skolans strama värld. Bäst är Kristina Bengths fejkade korridor, där akvareller med motiv från ett mentalsjukhus mycket konkret lägger sig nära den bildvärld som var Ester Hennings. Andra verk, som Lena Séraphins, har en lösare förankring, måhända inte uppenbar för vanliga besökare som inte har arbetat länge med frågeställningarna i utställningen. Dessa rötter går kanske lite för djupt, även om jag förstår tankegångarna när Konstcentrums intendenter berättar om dem.

Tråkigt nog ser jag fler spännande verk av Ester Henning i Kersti Grunditz och Maud Nycanders dokumentär om henne, som visas, än på Konstcentrums väggar. Broderierna blir jag ärligt talat besviken av, även om det är fascinerande hur hon tvingades att uppfinna egna blomster att brodera eftersom hon inte kunde gå ut i naturen för att inspireras.

Målningarna rör sig i en snäv motivvärld, också påtvingad av mentalsjukhusets murar. Men Ester Henning lät inte sin fantasi bli fånge inom institutionen, utan hon lät Beckomberga blomma, målade alla byggnader så att de såg ut att vara byggda av regnbågar. En central scen i romanen, är när Anders Zorn avfärdar Esters målningar med att hon har fel på färgseendet. När man ser hennes dukar förstår man att Zorn inte hajade någonting när han mansplainade sönder hennes måleri. Gråheten blev uthärdlig när hon målade hela den begränsade världen med alla färger som inte fanns tillgängliga i verkligheten. Det hade varit intressant att se ett foto av Beckomberga som jämförelse till hennes färgdrömmar.

Självklart är Anna Jörgensdotters roman en central del av utställningen. Böcker finns att läsa, men också en inläsning att lyssna till vid ett par fåtöljer mitt i lokalen. Det var en strålande idé som författaren levererade, och det var vaket av Konstcentrum att nappa på den och fint förvalta denna tråd som slingrade ut från romanen likt en blomstergirlang i Esters broderi.

Fotnot: 16/6 är det vernissage, bland annat medverkar författaren Anna Jörgensdotter.

Annons
Annons