Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konstnären som skrev in sig själv på psyket

/
  • Marie Bondeson är artist in hospital på Gävle sjukhus psykosavdelning.
  • Marie Bondeson är artist in hospital på Gävle sjukhus psykosavdelning.
  • I rollen som vårdare.
  • Marie Bondeson arrangerade även skapande verkstäder för patienterna på avdelningen.

Konstnären Marie Bondeson fick i uppdrag att förstå psykiatrin på Gävle sjukhus bättre inför en konstnärlig miljögestaltning. Hon valde att bli både patient och vårdare på psykosavdelningen.

Annons

Vågar konstnärer närma sig psykiatrin efter Anna Odell? Anna Odells konstprojekt "Okänd kvinna" där hon spelade självmordsbenägen för att granska den psykiatriska vården väckte stort rabalder och osäkrade de mest konsthatande elementen i samhället.

De reaktionerna har inte skrämt Marie Bondeson, som just nu är inne i ett residensprojekt som artist in hospital på psykosavdelningen. Den ska byggas om och Marie Bondeson har kallats in som konstnär för att ge nya och andra perspektiv på verksamheten.

Region Gävleborgs konstverksamhet kan handla om rena objekt, konkreta prylar som kan placeras i någon av verksamheterna, men konstverksamheten kan också vara mer processinriktad. För att spegla konstvärlden i dag och alla dess dimensioner räcker det inte med att beställa målningar och skulpturer.

Ett tidigare exempel är en så kallad dancewalk på sjukhusområdet skapad av Anna Asplind. Man tar på sig ett par hörlurar och får instruktioner till en tur genom sjukhusområdet som man annars garanterat aldrig skulle gå. Testa, det är roligt!

Marie Bondeson har tillbringat mycket tid på psykosavdelningen och gått in i olika roller där. Som vårdare och kurator – men också som patient.

– Jag ville veta hur det känns att vara i de olika positionerna på avdelningen. Det finns patienter och personal. Och skillnaden är så klart stor. Men vad är det för skillnad och hur känns den?

Till skillnad från Anna Odell har hon varit helt öppen med sitt arbete, både inför personal och patienter.

– Det var ganska otäckt. Jag blev medveten om normaliteten och vad det innebär att ses som normal. Man blir utsatt och skör som patient.

Men går det att förstå hur det känns att vara patient när man vet att efter dagens slut tar den vanliga vardagen vid? Och behandlar personalen henne inte annorlunda när de vet att hon inte är en patient utan konstnär?

– Jag upplevde att det var läskigt att skrivas in, men många som jag har pratat med känner trygghet när de kommer till vårdavdelningen. Man blir omhändertagen där.

Det senare är en spännande fråga som synliggörs just av ett projekt som artist in hospital. Får psykiatrin vara för hemlik och trygg? Och hur ser det hemlika och trygga ut? Det som är hemlikt för någon kan te sig främmande för någon annan, som till exempel har en annan kulturell bakgrund.

Att vara artist in hospital inom psykiatrin skiljer sig från alla andra avdelningar på sjukhuset. Vi har en konstig syn på psykiska sjukdomar i samhället. Över huvud taget har vi – vården inkluderad – svårt att förhålla oss till den psykiska sjukdomen. Den är inte lika lättbehandlad som ett brutet ben.

– Jag ville vara en fluga på elefanten i rummet. Och elefanten är i så fall hela problematiken som finns kring psykiatri och hur skambelagd psykisk sjukdom är.

Psykiatrin är någonting som angår många av oss. Är man inte själv patient eller personal där har man kanske en anhörig som har vårdats inom den.

Region Gävleborgs konsthandläggare Elenor Noble menar att det är ett ämne som ligger i tiden och refererar till exempel till hur kultur skrivs ut på recept som en hälsofrämjande åtgärd.

Rent konkret ska Marie Bondesons arbete leda fram till en rapport, baserad på dagboksanteckningar, som ska ligga till underlag för tre konstnärliga miljögestaltningar på området. Hon ska också sitta med på möten inför ombyggnationen.

– Min förhoppning är att kunna öppna upp lite kreativitet i var och en ur personalen. Ge frihet och öppenhet och få in lite luft i det slutna systemet.

Hur har du blivit mottagen, med öppenhet eller misstänksamhet?

– Jag märker att många från andra avdelningar tittar in och tycker att det låter spännande vad vi håller på med. Det känns som att alla har varit positiva. Alla vill bli sedda och det är lite av min avsikt – att synliggöra saker och ting med empati, så att det blir konstruktivt och leder framåt.

Annons
Annons
Annons