Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kristian Ekenberg: Varför är det så svårt att se oss själva i flyktingen?

KRÖNIKA: Kristian Ekenberg om romanerna om flyktingar och varför det är så svårt att leva sig in i just denna berättelse.

Annons

Romankonsten är på flykt 2017. En rad författare, svenska såväl som utländska, skriver om en av samtidens stora frågor: flyktingar och hur omvärlden reagerar på dem.

Efter att ha läst flera av romanerna, kan jag konstatera att det är ett svårt ämne för en författare att närma sig. Att tvingas att lämna sitt hem, sitt språk och allt som är välbekant är ett trauma som är svårt att leva sig in i för den som själv inte befunnit sig i den situationen.

Att leva sig in i stora kärleksberättelser eller historier om lidande och död är lättare, för där finns fler referenspunkter, för även om vi inte har upplevt en Romeo och Julia-kärlek har de flesta någon gång varit förälskade, och även om vi inte har drabbats av en svår sjukdoms lidande är få människor förunnade ett liv helt utan fysisk smärta.

Läs mer: Recension av "Sommaren, syster"

Men flykten är ett okänt känsloland för de flesta som har fötts i Sverige. Som aldrig har ryckts upp med rötterna.

Bland de aktuella romanerna med flykttema finns Moshin Hamids ”Exit väst”, Torbjörn Flygts ”Flyktväg”, Elisabeth Rynells ”Moll”, Sigrid Combüchens ”Sidonie och Nathalie” och Elin Olofssons ”Krokas”.

En av de mer intressanta romanerna i skaran för en svensk läsare utan flykterfarenhet är Jerker Virdborgs ”Sommaren, syster”, eftersom den inte förlägger flykten till något avlägset land utan till ett inbördeskrigets Sverige, där syskonparet Anna och Erik flyr genom svenska skogar och där det som nyss var ett fungerande samhälle har kollapsat.

Läs mer: Maktmännens murbyggande i fiktionen

Utan att förringa romanens kvaliteter, lyckas Virdborg, som så många andra som skrivit om ämnet, inte helt att få läsaren att i kroppen känna av flykten. Den blir abstrakt.

Det verkar finnas en djupt rotad oförmåga att se sig själv i flyktingens ansikte.

Här kanske någon menar att anledningen till att Jerker Virdborg – och andra svenskfödda författare – inte lyckas helt är att han själv saknar erfarenhet av att fly. En mycket tidstypisk invändning, i så fall. I vissa läger finns åsikten att bara den som själv har erfarenhet av ett ämne får närma sig det litterärt. De författare som har skrivit om flykt har också misstänkliggjorts för att kommersialisera andras lidande.

Men jag tror inte att det handlar om det, och att det inte blir lättare att skildra för en författare som själv har varit på flykt. Jag tror det mer handlar om en brist hos läsaren än hos författaren. Måhända finns här också en delförklaring till den växande flyktingfientligheten i västvärlden. Det verkar finnas en djupt rotad oförmåga att se sig själv i flyktingens ansikte.

Sedan kan man fråga sig hur stor efterfrågan på att läsa dessa flyktingberättelser är efter att ha tagit del av den nya SNS-rapporten ”Flyktinginvandring och nyhetsinhämtning”, som har undersökt läsningen av artiklar om flyktingar till Sverige 2015-2016, när rekordmånga människor sökte sig till Sverige och regeringen införde gränskontroller. Rapporten visar att det stora intresse som först fanns att läsa om flyktingar snabbt dalade, med den intressanta analysen från rapportförfattaren Eleonora Freddi att det inte nödvändigtvis kan härledas till en mättnad av läsning i ämnet, utan att en helt annan förklaring ligger bakom.

”Resultaten tyder på att människor väljer att förbli okunniga om flyktingarnas situation för att undvika att ta ställning i moraliska frågor”, konstaterar hon.

Flyktingskildringarna kommer inte att upphöra med de exempel som har nämnts ovan. Vi lär snarare se en ökning av författare som angriper ämnet. För även om antalet flyktingar till Sverige har minskat dramatiskt av den förda politiken, har antalet människor på flykt i världen inte blivit färre.

Flyktens tid förtjänar också att skildras från den andra sidan, som Mikael Berglund har gjort i romanen ”Smekmånader”. Sedd med blicken från dem som står på andra sidan muren och vakar. I hans berättelse, med gåtfullt vaga detaljer, har en hög mur byggts mellan Sverige och Finland. Ett gift par skickas ut till en av öarna i närheten av muren, med uppgiften att spana efter och anmäla flyktingar som har tagit sig förbi. Att vaka över gränsen mellan mitt och ditt.

Där har vi också en berättelse för vår tid.

Läs mer: En roman i murbyggandets tid

De stängda gränserna skildras i aktuella romaner.

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

Läs mer: Fler Skärmen-krönikor av Kristian Ekenberg

Annons
Annons
Annons