Annons
Annons
Annons

Långsamt barockt

Ljusdunklet infinner sig direkt, vi lämnas rakt in i en scen som skulle kunna vara hämtad från nån av de stora målarna – en Rembrant eller en de La Tour.

Eller i en glänta där tystnaden beskriver rummet, det onåbara mellan det obestämda och det smärtsamt klara.

Rummet och ljuset och det inledande solot sätter förutsättningarna i det temperaturkänsliga scengolvet. Det är som en besvärjelse, en långsam rit i det barockbruna.

Men snart tar BJNilsens elektronika ett lika direkt, alls inte ljuddunkelt, grepp om dansarnas positioner. Hans utgångspunkter bor med Naturen och letar sig lika högt upp bland flygfän som långt ner i myllan, ut på vattnet. Det viskar och snattrar, drar och gnisslar, öppnar och slår.

Dansarnas rörelser fångar upp och bereder ljudvågorna i ett slags fördröjd interaktion, stundtals spänner varje muskel om det sammetsliknande vinröda och andra gånger sträcks en kvinnoarm skarp som ett amazonsvärd upp ur glittret.

Det är snyggt, smidigt, serent.

Väderleksrapporten på slutet lovar regn. Vi tar emot det i en skur av eldflugor. Jag vet inte namnet på nästa sång. Det spelar ingen roll.

Andersson Dance:
Name of the next song
Koreografi: Örjan Andersson
Musik: BJNilsen
Dansare: Dan Johansson, Shi Pratt, Asher Lev, Paul Lee
Ljus: Udo Haberland
Kostym: Nina Sandström
Gävle teater

Annons
Annons
Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons