Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lars Anders Johansson "Frihet är svaret på landsbygdens problem"

Annons

Det mullrar på landsbygden. I många delar av Sverige finns en känsla av att övriga landet lämnats i sticket till förmån för storstadsregionerna. Det gäller inte minst i norra Sverige där avstånden till Stockholm, både geografiskt och mentalt, är som längst. Det så kallade Jokkmokks Upproret som grundades förra året kräver rentav att Norrland bryter sig loss från övriga Sverige. Även om förslaget är extremt så är frustrationen begriplig. Sedan 70-talet har utarmningen av Norrland pågått. De enorma vinsterna från utvinningen av naturtillgångar har gått rakt in i den centrala statskassan. Tillbaka har man fått små bidrag i form av glesbygdsstöd.

Ännu värre var den lönepolitik som bedrevs under 60-talet i syfte att gynna den storskaliga exportindustrin, men som fick till konsekvens att små och medelstora företag slogs ut. Särskilt i norr innebar det att familjer var tvungna att lämna hus oh hem för att söka sig till storstädernas jätteindustrier. Flyttlasspolitiken kallades det symptomatiskt och den har varit motiv för otaliga progglåtar.

Den svenska landsbygdens utarmning är ett politiskt skapat fenomen. Det räcker med att åka över gränsen till Norge för att se hur annorlunda det skulle kunna vara. I Norge betraktas inte glesbygden som en belastning utan som en lika viktig del av landet som Osloregionen. Vinsterna från naturtillgångarna stannar i regionerna. För att göra det gynnsamt att driva företag blir arbetsgivaravgiften lägre ju längre från Oslo man kommer. I Sverige har glesbygden ända sedan industrialiseringen istället betraktats som ett förråd att hämta resurser ifrån, men människorna som bor där som en belastning.

Landsbygdskommitténs betänkande som presenterades i veckan skulle kunna bli startskottet för en viktig diskussion om den svenska landsbygdens framtid. Även om flera av förslagen är bra, till exempel det om sänkt arbetsgivaravgift, så är perspektivet alltjämt centralmaktens. Så länge som makthavare i Stockholm betraktar landsbygden som en mottagare av allmosor snarare än en lika viktig del av landet som storstäderna kommer problematiken att kvarstå.

Hela Sverige kan inte leva, men stora delar hålls idag tillbaka av den förda politiken. Regleringar på livsmedelsområdet gynnar stora koncerner och slår ut små producenter. Inskränkningar i äganderätten gör jord- och skogsbruk olönsamt och oattraktivt. Regleringar av bygglov anpassade för storstädernas villkor, som strandskyddet, minskar glesbygdens naturliga attraktionskraft. Straffskatt på drivmedel slår hårdast mot landsbygdens befolkning.

Om landsbygden skall ha en långsiktig framtid måste den tillåtas att stå på egna ben. Men då måste politiker också inse att de inte sitter på lösningen, de är problemet.

Lars Anders J ohansson är poet, musiker och journalist ansvarig för kulturfrågor vid tankesmedjan Timbro

Annons
Annons
Annons