Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lars Anders Johansson: Vad sägs om en smula landsbygdsoptimism?

Annons

De två polerna i den svenska landsbygdsdebatten tycks i grunden dela samma analys: det går åt skogen med landsbygden. På den ena sidan står urbaniseringens påhejare som menar att storstädernas tillväxt är både ofrånkomlig och önskvärd och att den döende landsbygden är ett nödvändigt och billigt bondeoffer på vägen till det globala, urbana lyckoriket.

På den andra sidan står de som upplever sig som förlorarna i denna process och som kräver att den stoppas och om det inte går att den bromsas, och om det inte heller går att de själva åtminstone kompenseras för det genom frikostiga ekonomiska bidrag från städernas befolkning. Hela Sverige måste ju leva, anser de, även gamla bruksorter där bruket sedan länge har lagts ned.

När föreläsaren och ekonomen Kjell A Nordström torgförde begreppet ”skräpytor” trampade han på en öm tå hos många boende utan förstäderna. ”Menar han vår bygd?” tycktes många undra.

Nordström förutspår en framtid där i stort sett alla människor lever i och kring ett fåtal stora städer. Resten är mer eller mindre ödemark. Dock inte nödvändigtvis skräpytor. Skräpytorna (en ordlek på begreppet space junk – junk spaces) syftar på övergivna rester av mänsklig aktivitet.

Utan att blunda för problemen och utmaningarna tror jag att det är hög tid för en smula landsbygdsoptimism.

Precis som en massa metallskrot cirklar runt jorden i omloppsbana lämnar människor efter sig nedlagda bruksorter med förfallna industrilokaler och rostande maskiner. Dessa platser är skräpytorna enligt Nordström.

LÄS MER: Frihet är svaret på landsbygdens problem.

Men betyder det att hela landsbygden är dömd till undergång?

Naturligtvis inte. Hela Sverige utanför tullarna består inte av brukssamhällen och alla brukssamhällen är inte dömda till undergång. Utan att blunda för problemen och utmaningarna tror jag att det är hög tid för en smula landsbygdsoptimism.

Men är det något vi kan lära av historien så är det att den inte är linjär.

Nordströms förutsägelser kommer sig, som så ofta när man talar med ekonomer, utifrån den historiska utvecklingen. Han tittar på hur utvecklingen sett ut hittills och drar ut tangentens riktning. Men är det något vi kan lära av historien så är det att den inte är linjär.

Visst är det troligt att urbaniseringen kommer att fortsätta, men då framförallt i form av att befolkningstillväxten sker i storstäderna, genom högre födelsetal och inflyttning. Däremot betyder det inte att resten avlandet måste avfolkas. Den typ av urbanisering som vi ser globalt idag upplevde Sverige redan på 50- och 60-talen.

Många av de små industrisamhällen som nu hänger på fallrepet sedan industrierna lagt ned är i själva verket ganska unga, inte minst i Norrland. De uppstod runt fabriker och järnvägsknutar under korta perioder av ekonomisk expansion. Att de försvinner lika snabbt som de uppstått äregentligen inte så konstigt. I de gamla kulturbygder som växt fram organiskt över lång tid är emellertid näringslivet mer diversifierat och motståndskraften större.

Istället för att stirra oss blinda på efterkrigstidens industrisamhälle och sörja de tider som flytt bör vi titta på de förutsättningar som finns idag

Istället för att stirra oss blinda på efterkrigstidens industrisamhälle och sörja de tider som flytt bör vi titta på de förutsättningar som finns i dag. Mycket av den samhällsservice som man för inte många årtionden behövde åka till en centralort för att ta del av kan var och en i dag med lätthet sköta hemifrån över nätet. Att bankkontor och postkontor lägger ned behöver med andra ord inte vara ett lika stort trauma som nostalgikerna får det att låta som.

På motsvarande vis kan många arbeten som tidigare förutsatte närvaro på ett kontor idag uträttas varifrån som helst, till exempel i en naturskön glesbygd. Hur vård och skola skall organiseras för områden med glestutspridd befolkning är fortfarande frågor att hantera, men inte olösliga. Härfinns lärdomar att dra från länder som Kanada, Schweiz och inte minst vårt grannland Norge.

LÄS MER: Frihetsmaskinerna som befriade människorna och förstörde städerna

Landsbygden har många fördelar. Förutom ren luft, tystnad och natursköna vyer finns tillgång till större bostäder, tomma industrilokaler och skog och mark. Driftiga människor från tätbefolkade länder som Nederländerna och Storbritannien har börjat upptäcka den svenska landsbygdens fördelar och i Jämtland och Värmland finns kolonier av britter och holländare som driver företag. Det finns inget skäl till att inte också fler svenskar skulle kunna göra på det viset.

En annan företeelse som talar till landsbygdens fördel är de som väljer att lägga sitt konsumtionsutrymme på dubbla boenden

En annan företeelse som talar till landsbygdens fördel är de som väljer att lägga sitt konsumtionsutrymme på dubbla boenden, som veckopendlar mellan gården i glesbygd och lägenheten i storstaden och som utgör såväl skattebas för kommunen som kundunderlag för det lokala näringslivet. Det är förmodligen något som vi kommer att se mer av i takt med att annan konsumtion blir billigare.

1950-talets industrisamhälle kommer inte att återuppstå, men det finns många anledningar att se framtiden an med tillförsikt, också på landsbygden.

Lars Anders Johansson

är poet, musiker och journalist ansvarig för kulturfrågor vid tankesmedjan Timbro

LÄS MER:Lars Anders Johansson ”Bildning är din räddning från samtiden”

Annons
Annons
Annons