Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Ljus stämning på Förintelsedagen

+
Läs senare

Förintelsen är alltjämt en fond mot vilken vi kan urskilja och reagera på vår samtid. Främlingsfientlighet, kvinnoförtryck, religiöst förtryck, ekonomiskt förtryck, inte minst det förakt för svaghet som är ett av fascismens tydligaste drag, allt detta kan vi se i dag.

Alla bär vi någon svaghet som vid rätt (fel) tillfälle kunde utnyttjas för övermakts räkning, något att vara medveten om, ständigt.

Det är en ambitiös konsert vi bjuds, nästan trettio sånger, dans och dikter under nära tre timmar. Med all respekt för att detta är en artistisk höjdpunkt för många av deltagarna, men det blir för mastigt. Ett antal av de mest kända sångerna kunde ha plockats bort, deras popularitet till trots. Lokalen är heller inte helt perfekt, det är ofta svårt att se dem som spelar, sjunger och dansar vilket är lite synd.

Konsertens första del är väl sammanhållen och skapar en ljus stämning, allt från inledningen då Concordia-kören sjunger Nils Lindbergs koral Till minne. Körledare och ständig ackompanjatör är Stellan Alneberg.

En sammanhållande röst genom hela konserten är Jerker Swande, som läser sina tänkvärda texter om egot kontra det universella, om högmod och ödmjukhet, om kärlekens och fredens vägar. Dessutom alltså sånger, många sånger, av Strauss, Schubert, Purcell, Lloyd Webber, Verdi, samt folkvisor.

Sist en avdelning med musikalnummer, framförda av kända Gävleröster som Sara Kreft och Fanny Wallmo, bland andra. I år ackompanjeras inga sånger av förinspelad musik, tack för det, en klar förbättring.

Före paus fäster jag mig mest vid Tomas Nordlunds allvarliga framförande av ett par sånger ur Schuberts Vinterresa, vokalensemblen Lion singers spröda änglaröster och kletzmergruppen Tzeitel. Sistnämnda framför en traditionell, mycket känslostark melodi på dragspel och kontrabas, en sugande orientalisk slinga som småningom ökar i hastighet. Sången Min viloplats, översatt från jiddisch av Sara Fridholm, är bedövande vacker.

Efter paus kommer ännu en höjdpunkt i ett verk som också anknyter till dagen, ett par satser ur Shostakovitjs pianotrio i e-moll, skriven 1944 och tillägnad fångarna i Auschwitz. Tuulikki Nilsson-Salo, violin och David Peterson, cello, båda från Gävle Symfoniorkester, skapar tillsammans med Stellan Alneberg på piano starka förnimmelser av sorg och vanvett. Dansen Lights framförs med inlevelse, men tyvärr ser jag bara skymtar. Musikaldelen bjuder bland annat på sånger ur aktuella Cabaret och Les Miserables. Sara Kreft och Fanny Wallmo sjunger båda bra, men musikallåtar blir lätt lite tunna utan inramning. Dessutom tappar konserten i fokus med denna överdådiga blandning. Jag hade gärna sett att man tagit i lite mindre och vågat mer, vågat lägga ännu mer tyngd på budskapet, högaktuellt som det är.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons