Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Majgull Axelssons nya roman har en mäktig glöd

BOK: En drabbande roman, skriver Crister Enander om Majgull Axelssons "Ditt liv och mitt".

Annons

Om ett par dagar fyller hon sjuttio år. Bemärkelsedagen ska firas i barndomsstaden Norrköping där hennes tvillingbror fortfarande bor. Många i släkten ser fram emot dagen. Det gör inte Märit som just återvänt från en lång resa till Indien. Hon sitter på tåget. Av en tvingande impuls kliver Märit av vid stationen i Lund. Hon är minst sagt tveksam och beredd att vända om på perrongen. Men hon stannar. Lund och det förflutna ruvar på ”Den Stora Hemligheten”, den som ingen – absolut ingen – berör med ett ord i släkten. I Lund har Märit inte varit på över femtio år.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Majgull Axelssons nya roman hyllas av vår kritiker Crister Enander.

I tankarna talar hon med Den Andra. De bråkar om allt. Så gott som aldrig är de överens. Den Andra, som Märit ibland ser som hennes trillingsyster som levande aldrig kom ut ur moderlivet. De två har grälat under många långa år, ja, sedan den dagen modern dog. Mamman signade ned bredvid Märit i lägenhetens hall och var död redan när hon nådde golvet. Märit minns fortfarande hennes tomma blick – ett öga som endast såg döden och inget annat.

I Majgull Axelssons nya roman ”Ditt liv och mitt” rör sig Märit mot den mörka förflutenheten, mot en förnekad historia av plågor och orättvisor, av hänsynslöshet och brist på respekt för människovärdet. De ”sinnessjukas” vanvård, ”idioternas” totala utanförskap. Majgull Axelsson skildrar det numera raserade Folkhemmets mörkare och inhumana sidor.

Märit tar in på det eleganta Grand Hôtel och efter hon packat upp beger hon sig ut på en promenad upp till Norra Kyrkogården för att titta på Vipeholms – ”sinnesslöanstaltens” – begravningsplats, vars rätta namn är en massgrav. Det visar sig vara en beklämmande liten minnessten för så många människor.

Det är en gripande och omskakade skildring som med kuslig precision tränger ner på djupet och väcker liv i många avgörande samhällsfrågor.

Den Andra – Märits ständiga sällskap – är argsint och småsint, elak och missunnsam. Men samtidigt är den inre rösten rå och rak och tål inte lögner och falska människor. Hon tvekar inte att i de hårdaste ordalag fördöma massgraven och vad den representerar. Den Andra har blivit mer krävande sedan Märit blev änka för sju år sedan.

Majgull Axelsson låter det förflutna leva upp utan att förlora fästet i vår egen tid och dess brister. Det är befriande i dessa tider att få läsa en roman vars tendens är så genomsyrad av tyglat vredesmod. Här finns inga pekpinnar. Inga överord, utan i stället en rå och robust verklighet. Effektivt pendlar framställningen mellan förståelse och förbittring.

Snarast liknar framställningen i stället en massiv mossbrand. Vreden pyr, allt heta och hetare, strax under ytan, och inga eldslågor avslöjar den. Romanen blir därigenom ännu mer övertygande. Under det direkt synliga finns det en mäktig glöd som är svår att släcka. Den sprider sig.

”Ditt liv och mitt” är en starkt angelägen och drabbande roman. Det är en gripande och omskakade skildring som med kuslig precision tränger ner på djupet och väcker liv i många avgörande samhällsfrågor.

Crister Enander

enander@kajen.com

*

LITTERATUR

Majgull Axelsson

”Ditt liv och mitt”

(Brombergs)

Annons
Annons
Annons