Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Margaretha Levin Blekastad: Nytt år och nya föresatser - men förvandla inte livet till siffror

Krönika: Tankar inför det nya året från Margaretha Levin Blekastad.

Annons
Foto: TTMargaretha Levin Blekastad skriver om nya föresatser inför det nya året.

Nytt år och nya föresatser. Eller hur?

Nej, jag är inte ironisk.

Jag är visserligen inte mycket för nyårslöften, de har (som alla vet) en förmåga att misslyckas eller rinna ut i sanden efter en tid. Men jag är övertygad om att vi behöver tillfällen när vi får möjlighet att stanna upp och reflektera över var vi är, hur livet ser ut och hur vi föreställer oss vår framtid. Jul och nyår är en sådan tid på året.

Foto: TTNyår är en tid för tankar kring det som varit och det som kommer.

För mig är det samma rutin varje år. På nyårsafton slår jag mig ner i soffan, just när mörkret har sänkt sig, och tänker tillbaka på det år som har gått. Låter tankarna vandra, summerar, sorterar och försöker dra någon sorts slutsats kring den tid som passerat. Och riktar blicken framåt, mot det som är på väg.

Nej, det handlar inte om att försöka optimera livet och se oss själva som ständiga förbättringsprojekt. Det är inte det jag är ute efter.

Vi lever i en tid fylld av självhjälpsmanualer och käcka tillrop om att vi kan bli det vi vill. Att vi är våra egna varumärken och kan forma oss till allt vi önskar. Om vi bara anstränger oss tillräckligt mycket.

Det vimlar, som bekant, av självhjälpsmetoder. I en artikel i Svenska Dagbladet den 31 december berättar Carl Cederström om den djupdykning han och André Spicer gjorde i självhjälpens förlovade land under arbetet med boken "Den vilda jakten på ett bättre jag". Månad för månad tar de sig an olika områden av livet. Produktivitet. Lära sig ett nytt språk. Styrketräning. Relationer. Skönhetsingrepp.

Det vimlar, som bekant, av självhjälpsmetoder

När det är dags att summera året konstaterar han att mycket har känts som misslyckanden, trots att de har lyckats med vissa saker. "När jag bläddrade igenom mina dagboksanteckningar från året var det en sak som slog mig, och det var hur ofta jag förvandlat mig själv till en maskin", skriver Cederström.

Han har "förvandlat sitt liv till siffror", genom att försöka mäta allt. Resultatet blir att siffrorna förvandlas till en påminnelse om att vi kan bli ännu bättre, om vi bara anstränger oss lite mer. Ett hamsterhjul som fortsätter snurra.

Dessutom blir det hela lite väl självupptaget och självcentrerat för min smak. Vi behöver varandra om vi ska leva någorlunda harmoniska liv.

Nej, det är inte den typen av nyårstankar jag är ute efter. Långt därifrån.

Jag går hellre till den brittiska författaren Jeanette Winterson, som formulerar det så väl i sin förtjusande bok "Juldagar". Där skriver hon om sin syn på jul- och nyårshelgerna som en tid av eftertanke. Om en vän som skriver ner det hon ångrar på papper och bränner upp det. Om andra vänner som bränner av fyrverkerier, var och en med en förhoppning inför det nya året.

Samma föresatser, där det mesta kort sagt kretsar kring att försöka bli en lite bättre människa

Hon skriver om julen som en tid för fantasi och reflektion. Om hur de religiösa festerna var avsedda "att vara tid utanför tiden. Tid där den vanliga tiden var underkastad den viktiga tiden. Det som vi kommer ihåg."

Jag är övertygad om att hon är något viktigt på spåret. Vi behöver frikoppla oss en stund, låta tankar och känslor vandra. "Vi kan försonas med vårt förflutna", skriver Winterson. Det kommer inte att vara perfekt, skavankerna kommer att finnas kvar, men i bästa fall kan vi nå fram till acceptans och förlåtelse. Av oss själva och andra.

När jag följer min nyårsrutin är det ungefär samma tankar som dyker upp år från år. Samma föresatser, där det mesta kort sagt kretsar kring att försöka bli en lite bättre människa.

Inte träna mer eller äta nyttigt, utan försöka bli lite bättre på att ta hand om nära och kära. Och andra medmänniskor. Att ha lite mer tålamod, säga något uppskattande, sträcka ut en hjälpande hand. Allt det där som är så lätt att glömma i den galopperande vardagen.

Det är värt ett försök, eller hur? Jag tror att det var Stig Claesson, Slas, som i en nyårskrönika för många år sedan skrev att vi behöver tro och ett par stora skor. Så att vi kan gå på vattnet. Och att misslyckanden inte är något skäl att sluta försöka.

Det är så jag brukar tänka, när jag inser att föresatserna inför det nya året är ungefär de samma som året innan.

Det finns inget skäl att sluta försöka.

Annons
Annons
Annons