Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Mats Rondin till minne

+
Läs senare

Den mörka vingen går genom världen. Allt oftare slår den i min närhet, en isande påminnelse om de bistra, yttersta villkor vi alla delar.

Vi ska alla dö. Vi ska alla skiljas från dem vi älskar. Livet utspelar sig mot en mörk fond som förstärker alla färger.

Nu har många sorg, Mats Rondin är död. Jag tänker på hans familj i första hand. På vännerna. Men också på alla de musiker, dirigenter och tonsättare som mötte honom under hans intensiva verksamhet som hängiven cellist, dirigent och pedagog.

Jag tänker på alla oss som hade förmånen att få sitta i publiken och lyssna, lyssna till Mats Rondins magiska cellospel (minns att han studerat för självaste William Pleeth), lyssna till fantastiska orkesterverk anförda av honom, inte sällan komponerade av nutida tonsättare som Rolf Martinsson, Benjamin Staern, Marie Samuelsson och inte minst Gävle Symfoniorkesters hustonsättare Tobias Broström och Mattias Lysell.

Hans betydelse för nutida svensk konstmusik kan inte nog betonas.

Senast i april var han här, då han med kort varsel ersatte Joana Carniero på pulten, för att dirigera Wagners Siegfrieidyll och Chopins pianokonsert med Olga Kern som solist.

Etsad i mitt minne är den oförglömliga konserten med musik från 2000-talet i februari 2009, (ingick i serien Musik genom fyra sekler) då Mats Rondin dirigerade en rad nutida verk, bland annat uruppförandet av Tobias Broströms lysande violinkonsert, specialskriven för den makalösa Karen Gomyo. Broström skrev senare en cellokonsert för Rondin som uruppfördes i Västerås 2011.

Många minns säkert också konserten i slutet av 2009, då Mats Rondin som dirigerande solist ledde orkestern lekande lätt, samtidigt som han spelade cello med humor och bravur i finske Sallinens minst sagt burleska cellokonsert.

Idag skulle det åter ha varit dags, i Symphonic Stomp of Sweden. Detta magiska möte mellan Gävle Symfoniorkester och spelmannen Görgen Antonsson gjorde stor succé vid uruppförandet vid Stockholm Folk Festival i augusti och skivan med Mats Rondin som dirigent är lika hyllad.

Dagens konsert är efterlängtad och allt hade varit perfekt. Om nu inte. Om nu inte den mörka vingen slagit så hastigt och hårt. Idag är det istället Stomp-projektets arrangör och idégivare Karl-Johan Ankarblom som leder orkestern, ett uppdrag som torde kännas både hedervärt och ofattbart, outsägligt tungt, både för honom och orkestern.

På Facebook ser jag att tonsättaren Benjamin Staern genast efter dödsbudet komponerade en elegi till Mats Rondins minne. I tisdags framfördes den vid en minnesstund i Malmö, av cellisten Simon Bång, som varit Mats Rondins elev.

Jag har en känsla av att det är helt i Mats Rondins anda. Snabba ryck, låt ingen tid gå till spillo!

Camilla Dal

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons