Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Museet är vårt kollektiva minne

KRÖNIKA: Lars Anders Johansson om fackkunskap och kulturarv som offras på den kortsiktiga identitetspolitikens altare.

Ett samhälles institutioner opererar med olika tidshorisonter. Den offentliga debatten är kortsiktig och känslig för tillfälliga trender. Det som är på allas läppar i dag kan vara glömt om några år. Som motvikt till dessa snabba växlingar finns institutioner med ett mer långsiktigt perspektiv. Till dessa hör museerna.

Till museet åker skolklasser för att lära sig mer om sådant de fått läsa om på historielektionerna och för att se de historiska föremålen på riktigt. Till museet går forskaren som utvecklar och förnyar kunskapen om historiska epoker. Till museet tar föräldrar sina barn för att ha en rolig dag och stimulera deras nyfikenhet på omvärlden. Till museet går turister för att lära känna en främmande kultur och till museet går invandrare för att bekanta sig med sitt nya hemland, dess kultur och historia.

Vi ondgör oss över totalitära ideologier och religiösa fanatiker som skövlar kulturarv och utplånar uråldriga monument, samtidigt som vi offrar vårt eget kulturarv och fackkunskapen därom på den kortsiktiga identitetspolitikens altare.

På ett museum samlas föremål som anses viktiga att föra vidare till kommande generationer, men också fackkunskap. Historiker, arkeologer, konstvetare och andra akademiker som förvaltar, utvecklar och för vidare den ackumulerade kunskapen om det förflutna och om de föremål som de förvaltar. På så sätt blir museerna, med sina samlingar och sin fackkunskap, en viktig del i ett samhälles kollektiva minne. Det är därför oroande att det nu från politiskt håll kommer signaler som kan få förödande konsekvenser för museernas möjligheter att fortsätta fylla denna funktion. Istället skall museerna, tillsammans med övriga offentliga kulturinstitutioner, närmas den samhällsdebatten och ideologiska trender.

I Svenska Dagbladet har journalisten och författaren Ola Wong i ett flertal artiklar varnat för hur regeringens planer för de tre världskulturmuseerna riskerar att omvandla dem till ”propagandacentraler” istället för bildningsinstitutioner. I boken ”Det sista museet” visar litteraturvetaren Johan Lundberg hur den ideologiska agendan genomdrivs genom att avvikande uppfattningar tystas och trycks undan. Ett exempel är Riksutställningar som uppmanat museichefer som inte ställer upp på ideologiseringen av verksamheten att ”kliva av”, det vill säga lämna sina jobb.

I Kulturrådets nya broschyr slås fast att modeideologin ”normkritik” skall integreras i institutionernas hela verksamhet, som skall underställas ett ”intersektionellt perspektiv”. De som motsätter sig denna instrumentalisering misstänkliggörs av kulturrådets generaldirektör Staffan Forsell som insinuerar att de skulle vara mot mänskliga rättigheter.

Vi ondgör oss över totalitära ideologier och religiösa fanatiker som skövlar kulturarv och utplånar uråldriga monument, samtidigt som vi offrar vårt eget kulturarv och fackkunskapen därom på den kortsiktiga identitetspolitikens altare.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons