Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den stora körens imponerande kraft

/

MUSIK: Camilla Dal om Mozarts Requiem i Valbo och Sandviken.

Annons

Hur många gånger per år framförs Mozarts Requiem, i Sverige och globalt? Tanken svindlar. Dödsmässan från 1791 håller ställningarna som den mest populära, vilket kan ha flera orsaker. Verkets aura av mystik och spekulationer är en.

Mozart hann bara färdigställa de två första satserna innan han insjuknade och dog. Blev han mördad eller klarade hans av andra sjukdomar försvagade kropp inte av det årets influensa? Teorierna har varit många.

Läs mer: Fler musikrecensioner av Camilla Dal

På grund av Mozarts hastiga död är mässan också att betrakta som något av ett grupparbete. Av resterande tolv satser baseras nio på Mozarts utkast. I den mest populära versionen av mässan (det finns flera) är tre satser helt och hållet komponerade av Mozarts elev Franz Xaver Süssmayr.

Att mässan är lättlyssnad och lämpar sig för avancerade amatörer bidrar till populariteten. Som nu, när lokala sångare och körer kraftsamlar tillsammans med Sandvikens symfoniorkester, en amatörorkester i grunden, om än med viss förstärkning av yrkesaktiva och pensionerade proffs ur Gävle symfoniorkester.

Det är den största konserten någonsin i Valbo kyrka och den lockar så många att en del får vända i dörren.

Dödsmässor framförs vanligen kring Allhelgona, men i spirande vår skulle effekten av sorgemusiken kunna bli ännu starkare. När det inledande körpartiet fyller valven imponeras jag av den åttio röster starka körens kraft. Men det är ändå för ljust för att någon riktig sorgestämning ska infinna sig. Dessutom är akustiken i kyrkan torrare och mindre förlåtande än i Sandvikens kyrka (där konserten gavs på söndagen).

Tempot är i början något hektiskt, men när solisterna tar sig an fjärde satsen faller bitarna bättre på plats. Sopranen Ida Nordlund Wennerberg utmärker sig särskilt med sin klangfulla röst, starka utstrålning och fina röstkontroll.

Av den kända Lacrimosa-satsen är bara åtta takter av Mozarts hand, resten komponerades av Süssmayr och en annan av Mozarts elever, Joseph Eybler. Ändå är detta den del av mässan som är mest medryckande och mest använd i olika sammanhang. Själv noterar jag också fina insatser från klarinett och trombon samt det sista, alltför korta och mycket vackra sopransolot, det som ber om evig vila, evigt ljus.

Annons
Annons
Annons