Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En klockren jul

/

Annons

Publiken kommer på plats och dörrarna stängs; i kväll är Gevaliasalen fylld. Ljuset över scenen har blå ton och Sanna Gibbs inleder men huvudnumret är Lucia med stort följe av bästa slag – tärnor, pepparkakor och tomtenissar fyller scenkanten.

Kombinationen symfoniorkester och barnröster fungerar utmärkt – vi grips av allvaret, av traditioners tyngd och av mötet mellan amatörer och professionella musiker, av det erfarna och gamla och det nya, kommande i outvecklade men vitala stämmor som har ett driv som kommer att slipas till av tid och mognad men redan nu dämpas de skärande kanterna till klingande sång av den stora mängden tunna röster.

Symfonikerna dånar på i långa passager men rösterna finns där som en pinande vintervind och förtar det svulstiga i musiken tills en storm skrämmer småfolket på flykten och hon träder in – Gävles stjärna, Sanna Gibbs.

– Jag började som de här barnen, säger hon, i Kulturskolan här i Gävle.

Nu är hon klassiskt skolad och sjunger så utan ansträngning som om tonerna inte hade sitt ursprung i kött och blod, lungor och strupe. Hon fyller scenen, Gibbs, med en vibrerande kapacitet och oemotståndlig kraft, och när orkestermusiken förvildas och släpper sig otämjd och anarkistiskt lös som för att mana fram vinterns råhet inser vi att musik ska upplevas i realtid – bara så.

Kvällens program är genomtänkt, underhållande, humoristiskt – juligt med förnyande inslag. Programmet innehåller entréer och sortier men koreografiska transporter blir lustiga och arrangemangets utsökta blandning av allt olikt gör konserten till något större än en klassisk julkonsert med teaterinslag och potpurrier och av musik som inte bara understödjer sången utan lever sitt eget liv som oväder och snöstormar, hemligheter, ringdanser och jullekar tills allt positivt med julen avtäckts och lyfts fram.

När Jan Åke Hillerud hyllas i ett arrangemang av ”Domaredansen” släpps julen in i våra kroppar av hornstötar, stråkvågor och slagverkens dån som blir fysiska genom fötterna. Konserthussalen blir karneval där det gäller högst och mest snarare än disciplinerat tonsäkert. Troll och mörka andar lösgörs och aldrig har julsångerna framförts och sjungits pampigare och respektlösare än så här.

Lyckliga Gävle som har en sådan orkester och ett sådant konserthus – hundra viftande tomtemössor avslutar.

Annons
Annons
Annons