Annons

Gåtan Birgit Nilsson lever vidare

Hon var den ultimata operadivan, men också en skånsk gräbba med fötterna stadiga i betåkern. Från andra sidan graven fortsätter Birgit Nilsson att gäcka omgivningen. Med ett gigantiskt operapris och ett museum har hon sett till att ingen glömmer bort La Nilsson.

På juldagen 2005 avled en av världens främsta sångerskor. Men begravningen i Västra Karups kyrka blev en mycket stillsam historia. Bara den närmaste kretsen följde Märta Birgit Nilsson Niklasson till den sista vilan. Direktiven kom från Birgit Nilsson själv.

Tre år senare, den 5 december 2008, hålls en hastigt sammankallad presskonferens på Grand Hotell i Stockholm. Ett nyinstiftat operapris offentliggörs som ska bära Birgit Nilssons namn. Prissumman: En miljon amerikanska dollar. I ett förseglat brev som ska öppnas i början av 2009 finns namnet på den första pristagaren, ett namn som Birgit Nilsson valde ut före sin död.

– Det är typiskt Birgit. Vad skulle hon annars göra med alla pengar? säger Per Grundén, pensionerad operasångare och nära vän till Birgit Nilsson sedan 1943.

”Det är typiskt Birgit” är en fras som återkommer när man talar om Birgit Nilsson. Rutbert Reisch, ordförande för Birgit Nilsson Foundation, menar att det var helt i linje med sopranens personlighet att vänta i tre år med att avslöja priset. ”Hon ville undvika att det verkade alltför egocentriskt”, hävdar han, ”hon gjorde precis samma sak när hon avslutade sin karriär. Hon talade inte om för någon att hennes roll i ”Elektra” skulle bli hennes sista operaföreställning”.

Var hon verkligen så blygsam?

– Ordet blygsamhet förknippar jag inte med Birgit på det sättet, svarar Per Grundén. Men hon hade ett stort hjärta.

Vem var hon, operadivan som under en period var världens högst betalda operasångerska? I självbiografin ”La Nilsson” (1995) berättar Birgit Nilsson själv. Allt började naturligtvis i Skåne, på gården Svenstad. 1918 födde Justina Nilsson en liten flicka, till viss grämelse för maken Nils som lovat barnmorskan 50 kronor extra om det blivit en son. Redan tidigt började Birgit Nilsson sjunga, uppmuntrad av drängen Otto som köpte ett leksakspiano till den fyraåriga bonddottern. Pappa Nils var omåttligt stolt över Birgits vackra röst, men när dottern ville studera vidare blev det stopp. Han hade andra planer för Birgit. Hon skulle ta över fädernesgården och få en lugn och ekonomiskt säker tillvaro.

Birgit Nilsson trotsade faderns vilja och reste till Stockholm för att utbilda sig till operasångerska. Kontrasten var enorm. Kvällen innan hade hon mjölkat gårdens kossor, nu hade dörren öppnats till operavärldens fina salonger. Inte undra på att det sved när en av hennes första sånglärare avfärdade henne:

– Birgit måtte väl begripa att det är min själ inte för bönder att bli sångare.

”Sagt av en f d plankstrykare och typograf utan examen”, tillägger Birgit Nilsson i sina memoarer. Den gången teg hon och bet ihop – men senare i sin karriär gjorde hon sig känd för att med klassiska oneliners näpsa ohövliga dirigenter och påträngande beundrare. Fotografen Lennart Nilsson ville fotografera operadivans stämband när de vibrerade i höga C, för tidskriften Life. Men Birgit Nilsson var av en annan mening: ”Er fotograf vill att jag ska svälja den lilla kameran så han kan ta bilder på stämbandet. Det vill jag inte eftersom jag vet var den varit tidigare”.

Vad var det som gjorde lantbrukardottern från Sverige till en sådan världsstjärna? Rösten, förstås, svarar alla som tillfrågas.

– Hon sjöng perfekt. Det var den sorts röst man hör en gång i livet. Ljudet skiljer sig från allt annat, jag blev kär i den rösten och det sättet att sjunga, säger holländaren Menno Feenstra, som tidigare var konstnärlig chef på Kungliga Operan.

– Hon hade en perfekt teknik. Det var hennes hemlighet. Men hon hade också en enorm personlighet. Hon försökte inte vara någon annan, hon var bara helt och fullt sig själv. Hur många är så självsäkra att de kan vara det?

I ”La Nilsson” berättar Birgit Nilsson utförligt om det glamourösa livet på operascenerna runt om i världen. Isolde, Elektra, Turandot, Aida och Lady MacBeth – alla operahistoriens mest krävande och dramatiska roller var som skrivna just för henne. Det personliga rekordet i antalet inropningar satte hon efter en föreställning som Elektra i Wien 1975: 72 gånger samma kväll!

Menno Feenstra jämför Birgit Nilsson med Maria Callas – två fantastiska operaröster med komplett olika personligheter. Birgit Nilsson var visserligen också en juvelbehängd kosmopolit, men förblev samtidigt sitt ursprung trogen. Föräldragården i Svenstad var en viktig bas för henne, det är där som Birgit Nilssons museum kommer att invigas, troligen i maj 2010.

En som också upplevt kontrasten mellan den firade operadivan och den Birgit som chosefritt bjöd på köttbullar hemma i köket är operasångerskan Susanne Resmark. Birgit var hennes inofficiella mentor, liksom sopranen stöttade många andra unga sångerskor. Hon är inte överraskad över att Birgit Nilsson ville göra sig ihågkommen med ett operapris efter sin död. Men prisets storlek förvånar henne.

– Det kommer att bli ett fantastiskt spektakel, men personligen tycker jag det är för mycket pengar att ge till en person. Vad ska en internationell sångerska eller sångare med åtta miljoner till? De sjunger ju in dem på nolltid.

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons