Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Måndagskväll med dödens allvar

Roligt att samarbetet mellan IDKA och Gävle Teater tas upp igen. Det tycker fler än jag, de tre stolsrader som ställts upp på scenen fylls till sista plats. Det blir två konserter denna vår.

Annons

Först ut är ett par i elektronmusikkretsar välkända akter från landets sydligare delar. De bjuder på starka fantasifulla upplevelser med budskap, i mötet mellan ljud och bild. Flerfaldigt prisbelönte (läs P3 Guld, Nöjesguiden och Manifestgalan) Hans Appelqvist bjuder in till vandring i sin märkliga sagovärld. ”Sjunga slutet nu” är hans senaste projekt och det är delar av det vi får se och höra.

En filmduk, en mindre monitor, elgitarr, elektronik och blinkande lampor skapar en säregen stämning. Skrattljud varvas ner till dovt muu, vi ser en kvinna på en brygga, kvinnan återkommer i scener med en pojke med gipsad arm där det också dyker upp en märklig varelse, ett flygande sjungande klot, som den mest naturliga sak i världen.

Det hela utspelar sig på landet och i skogen. Inget skrivs oss på näsan, men det handlar om sorg och rädsla, tröst och ömhet, om avsked och död.

Filmsekvenser och flimrande grafik varvas med elgitarrgroove, klanger, rytmer, spröda sånger, diktläsning, barockmelodier, gåtfulla stämningar.

Appelqvist är seriös på ett naturligt och självklart sätt, han har något att berätta och gör det med stort, poetiskt allvar parat med ett lekfullt lugn. Föreställningens stilla flytande rytm skapar i sig en suggestiv stämning, det är som att hamna i en annan värld och genast och villkorslöst acceptera den som verklig.

Efter paus skruvas tempot upp betydligt. Lur består av Erik Rask, Mika Forsling och Olof Werngren och bildades 2006 som en reaktion mot det rådande musikklimatet. Sedan dess har de skapat liveshower i mötet mellan livemusik, grafik, skådespeleri och interaktivitet. Med hjälp av stark rytmkänsla och liveloopning av allt från elgitarr till såg och falsettsång skapar de galna, orkestrala verk. Ingenting är förinspelat får vi veta innan de börjar, allt skapas i stunden. Ja, med elektronik är sådant inte lätt att avgöra alla gånger.

Lur har ett annat ärende än Appelqvist, där han riktar sig inåt mot existensens kärna riktar de sig utåt, mot civilisationen. Iförda fantasifulla dräkter som liknar något tibetanskt tillverkat av loppisfynd, virkade mormorskuddar och gamla videoband bjuder de på en manisk tur runt vår lobotomera(n)de kultur. Det blinkar, flimrar, tjuter och vimlar. Telefoner ringer hysteriskt, vi drabbas av orientaliska tokmelodier och roterande urverk, cirkusvansinne och flimrande synapser, allt i en rasande fart utan paus, men inte utan humor.

Det ser ut och låter som det moderna livet på förnekelsens speed, där vi är främlingar i och inför den hjärndöda kultur vi själva skapat och bidrar till att återskapa varje sekund, oförmögna att någonsin stanna upp.

Camilla Dal

Annons
Annons
Annons