Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Recension: Musik som en varm skön kofta

+
Läs senare
/
  • Det är lite lätt att glömma bort Sophie Zelmani. Men så fort men hör henne så inser man vad bra det är.

POP
Sophie Zelmani
Gävle konserthus
Lördag
Betyg: 4/5

På alla hjärtans dag fylls Gävle konserthus med vacker vemodig musik, perfekt för människor som vill krypa upp i varandras famnar. Därinne i mörkret smyger bandet och Sophie igång med "By Your Side" från senaste albumet "Everywhere".

Sophie Zelmani, denna kväll i hög hatt och jacquet, är en av landets bäst bevarade hemligheter, trots att hon har sålt ungefär 100 000 exemplar av alla sina elva skivor så vet vi knappt något om henne. Den enda gång jag minns att jag sett henne blivit intervjuad svarade hon väldigt fåordigt.

Det är lite lätt att glömma bort Zelmani, det gör jag hela tiden, men så fort jag hör henne så inser jag vad bra det är. Samma måste flera tycka, eftersom det kommer närmare 350 personer för att höra henne denna lördagskväll,

Både uttrycket och musiken påminner en hel del om Leonard Cohens senaste decennium, vilket är väldigt gott betyg i min bok. Musiken är som en varm skön kofta en kulen kväll.

Efter några låtar från senaste albumen så frågade hon lite spontant om det var någon i publiken som hade några gamla favoritlåtar. Några vågar ropa och då bestämmer sig musikerna för att köra "Moonlight", trots att keyboardisten Rickard Nilsson aldrig har spelat den. Men det löste de imponerande snabbt.

Om de första 20 minuterna lunkade på i någon sorts countrypop så tände det till först när tempot sänktes till knapp styrfart. "Precious Burden" och "Going Home" var så underbara som jag hade hoppats på. Musik som är så skör att man knappt vågar röra sig för att inte störa. Min personliga favorit "To Know You" fick denna kväll en helt ny mer dramatisk touche då Peter Korhonen tunga pukslag gav den en mycket mer dov ton. Men det blev inte sämre för det.

Kapellmästaren Lars Halapi briljerade med små medel och lotsade oss genom den minst sagt mysiga kvällen, avslutande "Everywhere" och "Dreamer" visade även de att det var en kväll som var som balsam för själen.

Peter Alzén

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons