Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rolig och ­knasig ljudbio

Moneeo, tonsättar- och musikerparet Per Samuelsson och Iréne Sahlin, arrangerar Elektronsöndag för tredje året i rad, nu i form av en dags minifestival med inspelat gånger femton och live gånger tre.

Annons

Platsen är ny, man har flyttat från det lite hemliga rummet i Boulognern till Milles musicerande genier. Här finns bekväma sittplatser, fast solen i ögonen är inte lika bekvämt och puh vad hett. Men akustiken är finemang med fyra högtalare innanför muren och ljudet förändras på spännande vis när man rör sig runt.

Det är roligt när staden intas av något som ger rummet nya dimensioner. Mer sådant så får vi en mer levande, mer inspirerande stad. Det är skönt att sitta ner, blunda, höra trafikens och vattnets brus blandas med den inledande ljudbion, inspelad elektronmusik av olika tonsättare. Bredden är stor, verken högst olika. Eva Zidén och Jens Hedman utforskar pianots klangvärldar ihop med elektronik, verket Grotto uruppfördes i en havsgrotta på Färöarna, här överröstar trafiken det mer finstilta, poetiska, men klanger, svirr, det låter fint, jag hade gärna hört dem live. De gör en konsertinstallation på Moderna Museet i Stockholm i början av september – kolla in det, Konstcentrum!

Så börjar genierna, liksom, lösgjorda från sina pelare, att kasta sig hit och dit med mot rytmerna i Lennart Westmans syntfuga, det pulserar och fräser kring stora klangnerslag.

Per och Iréne deltar med varsitt beställningsverk, uruppförda i Istanbul 2008. Pers intryck från Istanbul infångades i Visby, kontrastrikt elegant och energirikt. Iréne inspirerades av valsverket i Wij, maskiners rullande tyngd och man vet inte om det är duvor eller andar som flyger.

Första liveakten är Moneeo med ett verk jag känner igen från senaste PUSH. Det fungerar väldigt bra här ute, med motorcykel-komp till de svävande klangerna som bildar sammanhang med tuffa, coola dansrytmer. Mer ljudbio, Olle Åbergs Mmyra part 2, en remix av det som kan höras i Mackmyra Brukspark: natur kontra människa, hysteriska morsesignaler och fågelkvitter, också ett verk med tydlig form. Lars Bröndums mer friformade ID-10T error eggar fantasin med ljud och ord från quiet till terror och åter aktiveras genierna till rörelse.

Årets livegäst är Anne Pajunen med verket ”The unsexpected difference between a fisher and a fissure”. Inledningsvis deklarerar hon att hon tänker berätta om ingenting, som hon älskar och inte kan leva utan. Berättar med ordlek, arrad för raffinerat utflippad röst och grejer som soppåse, speldosa, lattevisp och så loopteknik.

Det är roligt och knasigt och inspirerar till filosoferande: vad är ingenting och kan det fångas i nonsens? Blir det inte oundvikligen och jättemycket något? Efter detta drar jag mig hemåt, nöjd med tre timmar ljud, toner, röster, sol. Mer ljudbio för dem som stannar, kvällen avslutas med jam, för lyckliga genier och andra.

Camilla Dal

Annons
Annons
Annons