Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När företag leker museum

INSPARK: Nu i sommar har Ikea öppnat ett museum som berättar företagets historia. Men hur ärliga kan sådana utställningar vara? Kristian Ekenberg minns hur slutet på Läkerols historia i Gävle berättades.

Annons

Hur hade ett Läkerol-museum i Gävle sett ut?

Med största sannolikhet inte som Länsmuseets tillfälliga miniutställning vintern 2014, när Cloettas avveckling av fabriken i Gävle skildrades i ”Ahlgrens och Läkerol – adjö”.

Ilska när godisfabriken i Gävle lades ner. Foto: Lina Westman

Länsmuseet berättade för övrigt flera företags historia i den permanenta utställningen ”Modärna tider” före den pågående renoveringen.

När ett företag som Läkerol försvinner från staden är det en stor händelse som på något sätt bör uppmärksammas i kulturlivet. ”En bit av själen försvann”, sa museets intendent Ann Nilsén om nedläggningen av fabriken.

Utställningen berättade processen som ledde fram till fabrikens avveckling och den folkliga ilskan kring det upplevda sveket. Men den satte också i beslutet i ett sammanhang av globalisering och de skeenden som ritar om kartan för företag som har varit verksamma i ett sekel på en ort.

Så ja, företagshistoria har en självskriven plats på museer, men mer tveksamt är om företagen själva ska berätta sina historier i en form som lånar högtidsklädsel från museer.Nu i sommar har Ikea-museet i Älmhult öppnat, som företaget hoppas ska locka över 200 000 besökare om året.

Ett eget museum är en avancerad form av så kallad ”corporate storytelling”, företags egenskrivna berättelser som säljer in varumärket till allmänheten. Bara ett redan starkt varumärke, som Ikea, kan öppna ett museum om den egna historien utan att framstå som löjligt. Med ett museum lämnar Ikea bollhavet av krass kommersialism med billiga köttbullar och blir på allvar en del av den svenska kulturen.

Nu är förstås inte Ikea-museet ett museum, på samma sätt som Fotografiska och Abba-museet inte är museer. För att vara ett museum på riktigt, och inte bara använda museets utklädningskläder, ska man ha samlingar, bedriva forskning och främst drivas av andra värden än vinst. De utställningar som visas för publiken är bara toppen av isberget, under ytan finns den stora massan av vad museet sysslar med.

I en intervju med SVT:s ”Kulturnyheterna”, i samband med att Ikea-museet öppnades, sa designhistorikern Sara Kristofferson:

– Det kommer komma dit många skolklasser och kanske tror att de är på ett museum och att de får en riktig historieskrivning. Men det finns många saker Ikea inte berättar, till exempel att man tillverkar i möbler i låglöneländer, om deras aggressiva skatteplanering eller Kamprads kopplingar till Nysvenska rörelsen.

Lockelsen att kalla sig museum är lätt att förstå. Men om fler företag anammar idén, och alla stora företag ska stoltsera med ett ”museum”, devalveras snart ordet och betydelsen av vad ett riktigt museum är. I en sådan process mister också företagen den lånade glans de har fått från museer, om dessa kommer att förknippas med PR i utställningsform.

Ett företag kan inte avkrävas att berätta annat än en solskenshistoria, och eventuella kritiska inslag som finns kan inte förväntas vara heta och obekväma på riktigt. Den beska eftersmak som den sista Läkerol-tabletten lämnat kvar i Gävle är en berättelse som Cloetta aldrig själv kan berätta.

Läs mer: Kristian Ekenberg om att läsning behövs mot Trump

*

► Vår nyhetsapp är nu ännu bättre och personligare. Här laddar du ner GD-appen till din Iphone och här laddar du GD-appen till Android .

Annons
Annons
Annons