Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny bok: Elisabeth Rynell tecknar en obehaglig framtidsbild

Landsbygden är övergiven. "Onödiga" människor har skickats i väg till läger.
Elisabeth Rynells nya roman "Moll" skildrar en mörk och obehaglig framtid.

Annons

Elisabeth Rynell låter Moll vandra genom en övergiven landsbygd i sin nya roman.

Moll har blivit stukad av livet. Hon har förlorat sina närmaste och levt med sorgen tätt intill kroppen.

Samtidigt har hon bitit ihop, "gått på", som hon själv uttrycker det, för att rädda sig själv undan skräcken och mörkret.

När hon får beskedet att hon ska utlokaliseras tar hon det som ännu en prövning. Hon är en av de medborgare som klassats som onödiga, som inte är till någon nytta längre. Nu ska hon lämna sin lägenhet i staden och flyttas till "Sveg".

När hon väl sitter på bussen förstår hon att "Sveg" knappast är en plats hon vill komma till. Att det är en omskrivning för något annat, en destination dit ingen vill bli skickad.

Moll flyr vid en rastplats och försvinner in i skogen. Bort till en övergiven by, där hon börjar bygga upp något nytt.

Elisabeth Rynells nya roman "Moll" är en lågmäld och sorgsen vandring genom en glesbygd som slutgiltigt övergivits. Vi befinner oss i en inte alltför avlägsen framtid, där skolor, affärer, sjukvård, all service som behövs för att ett samhälle ska fungera, har försvunnit.

Kvar finns trasiga vägar, övergivna gårdar och en och annan envis överlevare, som vägrat flytta från de "infrastrukturextensiva domänerna."

Så mollstämd att det gör ont.

Moll blir en del av den udda gemenskapen och bestämmer sig till sist för att ta sig tillbaka till den plats där hon en gång levde med sin familj. På vägen dit rör hon sig genom ett landskap som både är bekant och obekant, en skrämmande ödebygd där all trygghet har försvunnit.

"Moll" är en tät och koncentrerad roman, där Elisabeth Rynell skriver fram stämningar, känslor och minnen med sitt poetiska och fint kalibrerade språk. I centrum finns Moll och det liv hon långsamt bygger upp tillsammans med Frans och Björk i den övergivna byn.

Det handlar om att gå tillbaka till ursprunget, att lära sig överleva med getter, får, odlingar och hantverk. Ett liv i långsamt tempo, där det är händernas kunskap som räknas.

Det är omsorgsfullt skildrat, en sorts hyllning till en tillvaro långt från yta, glitter och karriär. Moll söker sig inåt och bortåt, till den dotter som togs ifrån henne för flera år sedan, medan hon arbetar på gården.

Det är en roman om saknad och sorg, om att hitta sina egna smärtpunkter och sin egen rytm. Men berättelsen blir också en kommentar till debatten om klyftan mellan stad och glesbygd, en varningssignal om vart vi skulle kunna vara på väg om fel krafter får råda.

Mot slutet frågar sig Moll och vännen Ivar varför de fortsätter kämpa, trots allt. Svaret blir att det är så vackert. Att världen innehåller en förundrande skönhet, som visar sig i allt från ekorrblomster till rimfrostmönster.

Elisabeth Rynell skildrar den skönheten med varsam hand och precisa detaljer. Och ändå går det som det går, med en slutscen som är outsägligt sorglig.

Så mollstämd att det gör ont.

LITTERATUR

Elisabeth Rynell

"Moll"

(Albert Bonniers förlag)

Annons
Annons
Annons