Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

...och en hälsning från Prag!

+
Läs senare
/

Mitt kulturår 2012 började när jag på ett bananskal halkade in på Oh my Gods tillställning i mars (tror jag). Dikter och konstverk av elever från Vasaskolan lästes upp och ställdes ut.

Överraskande och i övrigt ett väldigt bra initiativ av Oh my God-gänget.

Nästa händelse inträffade på utställningen The future lasts forever på Gävle konstcentrum, då jag bokstavligen nästan halkade på ett bananskal. Min kompis räddade skalet genom att putta undan mig i sista sekunden. Tänk om jag hade mosat konstverket! Den inledande omskakningen gjorde resten av utställningen trevligare än jag trott att den skulle bli.

Från sommaren är den starkaste kulturupplevelsen mina cykelturer mellan kyrkor på västkusten starkast. Även om byar som Grundsund och Fiskebäckskil inte har så mycket annat att erbjuda finns alltid kyrkorna som kan berätta mycket om byns karaktär. Tidig höst, Gävle symfoniorkester och Tjajkovskijs violinkonsert. Själva konserten var det inget fel på, men hela upplevelsen grusades en av nackont, eftersom jag satt längst fram. Till slut fick jag luta huvudet mot ryggstödet så att det såg ut som att jag somnat. Min heder är för alltid krossad och konserten för alltid fördärvad! Huvudstöd på de främre stolarna i konserthuset, tack.

I oktober satte jag min fot på nya kulturmarker och jobbade som volontär på Uppsala kortfilmfestival. Det var första gången jag på ett någorlunda professionellt sätt bidrog till förmedlade av kultur. Jag var ramen kring tavlan. Det var absolut den bästa upplevelsen, just för att den var ny på nästan alla sätt och att filmerna var väldigt bra. Mer kortfilm i Gävle, tack.

Till sist tar jag mina anekdoter till en internationell nivå; bara för en timme sedan upplevde jag här på plats i Prag en konsert av Prags klassiska orkester. Från de billigaste platserna var musikupplevelsen kanske inte så bra som den kunde ha varit, men salen i det turistkartan kallar Folkets hus vägde upp det hela. I morgon bjussar Prag på mer kultur i form av konst.

När det gäller nästa år väntar jag på de spontana kulturupplevelserna. Fler bananskal. Jag kan inte hoppas på mer än så.

Agnes Karnatz

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons