Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Poesin söker sig smala nya vägar

/

Den oförutsägbara lyriken finns bortom allfar­vägarna. Kristian Lundberg följer spåren och förnimmer dofter.

Det blir allt mer uppenbart att den traditionella lyrikutgivningen på de större förlagen numera helt är satt på undantag. Det är inte inom koncernerna man finner det nyskrivna eller det oförutsägbara. Och författarna flyr. Med rätta.

Jörgen Gassilewski utkommer till exempel med sin samlade lyrik på förlaget OEI. ”Hittills samlad poesi 1983-2009” levereras i en kartong som rymmer tre band.

Kennet Klemets utkommer på det minimala Pequod förlag, som också det från början var en tidskrift.

Det som för tio, femton år sedan var små eller mindre förlag har numera positionerat sig till att bli mellanstora – och de fullföljer också på ett helt annat sätt det kulturpolitiska uppdraget om tillgänglighet. Kort sagt: en utgiven bok lagerhålls och makuleras inte efter två år.

En rad nya förlag har också sett ljuset, allt från ”668” nere i Skåne som nu utger till Freke Räihäs minst sagt utmanande och gissar jag – inte speciellt kommersiellt gångbara diktsamling ”ur ett historiskt perspektiv har allting relevans” där man bland den befriande olyriken kan läsa exempelvis följande koncentrerade stycke:

Jag drömde att dina ögon hade åldrats

att ditt hår var mörkare

som av ständig motvind

att jag var överens om det

och på ett övertänt sädesfält av

brandgul raps

där du, mitt finger, när du ville

att det är varmt och luktar av

kanel och att det är svårt att hantera sådant.

Ett annat förlag som har utmärkt sig, inte minst genom volymer av Nelly Sachs är ”Ersatz” i Stockholm som nu utger en essäsamling av Ulf Eriksson – och just

denna bok, denna märkliga hybrid mellan hänförelse och galenskap – om man så vill, ”Det oföddas förflutna” sammanfattar på ett typiskt sätt dikten som ett inkarnerat motståndsord. Vi föreställer oss hela tiden, i alla fall tillräckligt ofta, att dikten skall vara en gåta, ett chiffer som det går att förlösa och förklara.

Tänk om det är tvärtom?

Tänk om dikten, om den nu skall ha en uppgift, är att göra världen gåtfull och komplicerad?

Ett lysande exempel är Jasim Mohamed; en författare som ställer frågor mer än vad han kommer med svar. Det är i ögonblicksbilderna som

Jasim Mohamed lyckas med konststycket att frysa en värld som tycks rusa fram i sin egen obegriplighet.

Mohamed är född 1962 i staden Ur och debuterade 2005 med diktsamlingen ”Övningar in i ett annat språk” – och vill man använda sig av den ingången så kan man lugnt säga att övningarna har förvandlats till mer expressiva barockliknande vanitasmålningar, där kärleken tycks vara ett enda pulserande hjärta som håller samman både dikten och världen.

”I din mun” (Edition Edda) är en fascinerande diktsamling. Den är på en och samma gång både rörelse och stillhet, kärlek och vanmakt om man så vill. Den räknar också ner sig själv till en nollpunkt – också i det att själva pagineringen följer en omvänd ordning, så när boken är färdigläst är man tillbaka på noll. Ursprungsläget. En sluten cirkel. Återkommande ord och bilder varieras med och mot varandra i denna expressiva resa. Men. Det är som sagt i pauserna, i mellanrummen som dikten blir tydlig och klar, som kokande vatten som i nästa sekund blir till is.

Glittrande vatten, bergstoppar

tomater, vin, färsk ost

sardeller, grillade nätter

bländande strandpromenader

rosmarinkryddade legender

och svindel drar ett streck efter en tid

Vi är inne där döden, som du säger,

är en naken sanning

men aldrig egen.

I en av de avslutande eller inledande dikterna, beroende på vilken ordning man följer, finner man följande skenbart enkla stycke, som enbart den är värd hela samlingens tyngd:

”Jag släpper ut guds tid ur rummet

och hör förlusternas andetag

I dig är jag du

Bortom dig är jag du

Din väntan är också Myntans”

Betydligt stramare, men alls inte

enklare är en av mina personliga

favoriter Susann Wilhelmsson som utkommer med en sparsmakad diktsamling som hela tiden närmar sig det biografiska stoffet. ”Vågrörelser” använder sig av ett reducerat tonfall. Så här kan man också skriva om den existentiella förlusten:

”det finns ljus som existerar men som inte kan ses/

vidare finns harmonier som kräver/

matematiska beräkningar/

i naturen finns inga svängningar utan förluster/

kroppen förlorar//

det finns exempel på detta”

Så kan man också skriva fram döden i sin dikt. Det är symptomatiskt att ”Vågrörelser” utkommer på ”King Ink” – också det ett minimalt förlag. Wilhelmsson skriver:

hjärta ansikte handflata

rörelsen börjar vid bröstben

svart ljus strimmar

pumpar ut i muskler leder och artärer

rörelsen börjar i tanke

ansiktsben kroppsrörelse hjärtansikte

ansikte i handflata hand kring hjärta bor vid bröstben

handflata i ansikte

Så. För den som vill skapa sig en bild av den samtida lyriken så krävs det att man utrustar sig med en smula uthållighet och börjar leta bortom allfarvägarna.

Kristian Lundberg

 

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons