Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Säg ”självbiografiskt skrivande” och Kristian Lundberg ser en sönderkokt korv i ett svampigt bröd

Kristian Lundberg om när Bodil Malmsten bjöd på skrivtips och världens längsta korv.

Annons
Kristian Lundberg om ett möte med Bodil Malmsten och konsten att skriva.Foto: Modernista/TT

När man talar och tänker på det självbiografiska skrivandet ser man lätt Knausgaards anlete träda fram ur skärmens djup, en annan dag ser man hylla efter hylla med Ivar Lo-Johansons romaner och noveller. Svåra uppväxtår, övergrepp i familjen, alkoholism. Sällan tänker man på det biografiska skrivandet och ser Sveriges längsta korv framför sig. Jag befann mig på ett författarbesök på en av alla dessa närapå namnlösa orter som i själva verket är kärnan av Sverige. Stockholm är en stad. Och Sverige är större än bara just en stad. Men efter min föreläsning sitter jag i lobbyn och dricker en kopp kaffe, tittar ut mot det snöblaskiga regnet som faller utanför. En kväll för vemod och statarnoveller med andra ord. Men så öppnas entredörrarna och foajen fylls av ljudet från en liten dragväska där ena hjulet tycks glappa. Klipp. Klapp. Klipp. Klapp. Det är omöjligt att inte vända sig om mot ljudet. Väskan dras av en kvinna modell mindre iklädd en gigantisk hatt. Hon är helt fel klädd för vädret och talar så tyst så tyst så det går inte att tjuvlyssna. Och så brister hon ut i skratt. Ett befriande helt hjärtligt skratt. Och så vänder hon sig om och skrikviskar: ”Där är du ju, jag har en sak jag tycker vi borde unna oss.” Kvinnan är Bodil Malmsten. Hon har varit på besök i en angränsande stad utan hotell och blivit körd till detta Scandic. ”Vet du vad, jag tänkte du skulle vara här. Och då tänkte jag att du är en av de få som kan uppskatta värdet av Sveriges längsta korv.”

Bodil Malmsten  [1944–2016] föddes i Bjärme i Jämtland. Foto: Stefania Malmsten

Detta var nämligen lite av stadens varumärke. Denna korv. Bodil Malmsten är märkt av den sjukdom som kort därefter kommer ta hennes liv. Så det är bråttom med allt. Hon checkar in senare säger hon, ber mig rulla väskan och så går vi till stadens torg där man mycket riktigt annonserar om Sveriges längsta korv. Tänk dig en dubbel Wienerkorv som hänger lite sorgset mellan ett allt för litet korvbröd. Ungefär så. Två var skall vi ha. Med allt på. Extra rostad lök.

Hennes svada får vem som helst att lyda. Så där står vi. Och äter den längsta korv vi ätit. Och Malmsten skrattar oavbrutet. Helt sant. Hon var mer som ett väsen än som en levande varelse. Jag sade att jag älskade hennes böcker, speciellt den vackra utgåvan om konsten att skriva. Hon svarade: ”Om folk bara kunde fatta att för att kunna skriva måste man börja skriva. Svårare än så är det inte. Den som tänker dikt skriver inte dikt. Han kan göra mycket annat. Men skriver gör han inte.” Så fick jag rulla iväg med hennes väska och hjälpa henne checka in för hon kunde bara fnissa. Över vädret. Över mitt svårmod. Och min lilla röda rullväska: ”Ditt ena hjul skevar” sade hon så att alla tänkte att jag, denna svårmodige tatuerade korvätare rullade runt på gator och torg med en liten nätt väska.

Jag ser en sönderkokt korv hänga i ett svampigt korvbröd.

Så. När jag nu blev inbjuden till att föreläsa just om konsten att skriva biografiskt så var jag tvungen att tacka nej. Och det för att jag inte längre kan lägga pannan i rynkor och tala om det svåra och obegripliga. Jag tänker bara på Bodil Malmsten, ett geni i sin genre, och hennes nyfikenhet inför allt det som finns i livet. Så, en ser Johansons statarnoveller, jag ser en sönderkokt korv hänga i ett svampigt korvbröd. Bägge bilderna är lika sanna. Så, för att detta ändå skall bli lite av en litteraturkrönika så försök finna hennes biografiska bok om att skriva.

Bodil Malmsten

Så gör jag: konsten att skriva

(Modernista)

Kristian Lundberg

Kristian Lundberg.Izabelle Nordfjell/TT
Annons
Annons
Annons