Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skrivargemenskap i Sjömanskyrkan

Det mobila skriv- och berättarkaféet Den rullande pennan rullar vidare. GD Kultur följde med under en kväll i Sjömanskyrkan och värmdes av gemenskapen i poesin.

Annons

Liselotte Fluhr och Bengt Söderhälls skriv- och berättarkafé har varit igång nu sedan hösten 2015. Det flyttar runt i Gävle, kan slå sig ner i allt från kyrkor till Fängelsemuseet.

Ibland kommer det professionella poeter på besök också, som Bob Hansson, för att inspirera. Under träffen i Sjömanskyrkan är det poeten Carolina Thorell från Sandviken som ställer sig på scenen för att ge deltagarna nya impulser till skrivandet.

Läs mer: Höststart för Rullande pennan

Den rullande pennan har bjudit in poeten Carolina Thorell för inspiration.

Trots ruggigt väder har ett drygt dussin skrivsugna samlats för fika och poesi. Liselotte Fluhr ser till att fler bord dras samman och förklarar att det är viktigt att alla sitter nära varandra.

En som har varit med från början är Eva Westman Linnè.

– Det är roligt att människor kan samlas och göra någonting annat än att sitta hemma och se på såpor.

Så blir det dags för Carolina Thorell att läsa. Hon har med sig de diktsamlingar som hon har gett ut genom åren och framträdandet ger en helt annan dimension åt dikterna, kommenterar någon efteråt. Med intensitet läser hon dem, stående med rejäla kängor på scenen och låter liksom orden färdas genom hela kroppen innan de når munnen.

Eva Westman Linnè och Hanna Stangmark inväntar instruktioner.

Hon har även ett annat uppdrag: Att ge deltagarna aftonens inspirationsord.

– Försvinnanden!

Hon hinner knappt uttala det förrän en koncentrerad tystnad lägger sig över rummet, med raspet av pennor mot block. Några drar sig undan från gruppen för att skriva i en egen vrå.

Det imponerar att se hur snabbt bladen fylls av ord, som rinner fram till synes utan motstånd. Helt bekymmerslöst är det dock inte, visar det sig, när deltagarna ska läsa och några är missnöjda med vad de har åstadkommit men ändå övertalas att dela med sig. Några, som Thore Fors och Hanna Stangmark, tar mod till sig för ett scenframträdande, medan andra nöjer sig med att sitta kvar i cirkeln vid borden.

Jenny Nilsson är modig och vågar läsa från scenen.

Generösa applåder efter varje uppläsning.

Lena Stangmark, som även har lockat med sig dottern, nämner just den generösa stämningen som en av anledningarna att hon lockas av skrivkaféet. Hon säger att hon tidigare hade kör samma dag som Den rullande pennan, men att poesin till slut vann.

– Jag vill gärna skriva, men jag behöver en piska över mig.

Nästa möte är i Staffans kyrka 1/12. Och till våren får gruppen möjlighet att ge ut sina alster i en bok.

Koncentrerad tystnad under skrivövning.

Annons
Annons
Annons