Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Social diktare?

+
Läs senare

Carl Snoilsky levde mellan 1841 och 1903. Han var greve och tillhörde hela sitt liv den svenska överklassen, bland annat genom att han beklädde olika höga ämbeten. En minnesteckning över honom av Lotta Lotass ges nu ut i Svenska Akademiens serie "Minnesbiblioteket". Crister Enander uppmärksammade detta i en lång artikel i GD (3/1).
Det förvånande där är rubriken "Den skaldande greven som blev social diktare". Många av hans dikter nådde utan tvivel en bred publik. Man möts ofta av citat ur Snoilsky-dikter. Schück-Warburgs berömda litteraturhistoria anslår 50 sidor åt Snoilsky och de övriga i den grupp författare som kallas "signaturerna" och som utmärktes a en idealistisk världsuppfattning.

Aristokraten Carl Snoilsky reste mycket utomlands och detta inspirerade sådana dikter som den som började "Jag bringar druvor, jag bringar rosor/Jag skänker i av mitt unga vin" ur "Italienska bilder" (1869).

Alltmer började S. intressera sig för gestalter ur den svenska historien, främst i samlingen "Svenska bilder" (1886), t.ex. i dikten "Stenbocks kurir. Många kan raden "Han sitter och hon står"

Schück anför en del exempel på socialt engagemang, t.ex. i "Den tjänande brodern": "Tryck själva den valkiga handen, ej blott en penning i den."
 
Dock kände, som Schück påpekar, Snoilsky mest ångest inför den sociala omvälvning som förestod. Desperation är det som närmast präglar dikten "I porslinsfabriken:
                                        "O, den som kunde skänka dikten så,
                                         den enkla form som tusenden förstå,
                                         den form, som frambär kraftigt vardagsbröd
                                         till tjänst för hunger, ej för överflöd."
 
Spänt var Snoilskys förhållande till den radikala 80-talslitteraturen.
 Om reservation vittnar dikten "Noli me tangere": "Jag torgför ej mitt hjärtas lust och kval" (1871).

Depression snarast präglar dikten "Svarta svanor").

De dikter av Snoilsky som nådde en bredare publik var sådana som refererade till en överklasskultur, till exempel den om kung Erik.

"Snoilsky som social diktare...?
Snoilsky befann sig i en besvärlig situation mellan det tidiga 1800-talets romantik och den samhällstillvända litteraturen vid slutet av århundradet.
Margit Kinander

SVAR:
Ingen skugga må falla över Crister Enander. Det var jag som satte rubriken; tyckte det fanns täckning för den i texten. Men måhända överdrev jag en del.
Björn Widegren

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons