Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sök bland småförlagen, poesivänner!

LYRIKKRÖNIKA: Kristian Lundberg om hur punken banade väg för en ny poesi och om de mindre aktörernas betydelse.

Annons

Året var 1986. Vi hade beslutat oss för att skapa ett eget bokförlag. Tanken var att vår första utgivna bok skulle vara en antologi, en samling texter med det bästa av det mesta. Det är möjligt att vi på ett sätt lyckades med just det. Antologin ”Min kärleks biljardhall”, utgiven på Buda, namngivet efter bakelsen med samma namn – kom att bli både en början och ett avslut. Det var en minst sagt skakig väg fram till färdig bok. Det var den första, den sista.

Men här fanns Michael Strunge, Håkan Sandell, Clemens Altgård, Lukas Moodysson, Peter Ortman. För att nämna några av namnen. Det gick att se tydliga ansatser av det som skulle ske. Förlagen, scenerna och författarna skulle snart bygga en egen, ny form av verksamhet. Det skedde inte minst på resterna av det som från början hade varit en alternativ musikscen. Det var grunden för Buda. Att allt var möjligt. Att det var enkelt. Att skriva, skapa, publicera. Punkrörelsen lämnade efterhand frontlinjen. Musiken byttes ibland ut mot lyriken. Det blev en ny generation lyriker som steg fram.

Poeten Bruno K Öijer uppträder på Dramatens scen.

De gjorde det i takt med att det grundades allt fler förlag. Det var förlag som ofta hade en utgivning som höll sig en bit bort från mer öppna allfarvägar. Det var bland annat punkens principer som kom att styra både arbetssätt och utgivningsprofil. Ellerströms var ett av dessa förlag, Bakhåll ett annat, bägge låg i Lund, kanske som en konsekvens av att den numera både legendariske och kontroversiella förläggaren Bo Cavefors hade tvingats försätta sitt förlag i konkurs ett par år tidigare. Bägge ligger kvar i Lund, bägge kan stoltsera med Nobelprisförfattare i sin utgivning.

Läs mer: Kristian Lundberg om Lyrikvännen

Cavefors betydelse för den svenska lyriken är odiskutabel. Bruno K Öijer, Eric Fylkeson och Per Eric Söder, trion som kom att bilda poetgruppen Vesuvius, är bara ett exempel. Ingmar Leckius ett annat. Spännvidden var enorm. Ellerströms och Bakhåll, så olika i sin utgivningsprofil, har på ett sätt lyckats öppna upp den spännvidden ytterligare. Det skedde en form av korsbefruktning just i det här mötet mellan lyrik och musikscen. Det skrevs en lyrik som rörde sig bort från alla akademiska sammanhang, som istället sökte sig till omgivningar som var mer öppna, oförutsägbara och gärna oväntade. Den svenska lyriken hade med all säkerhet sett helt annorlunda ut – om inte just punkrörelsen gått före, som en slags bildstormande frontrörelse.

Det var på Bakhåll som ”Min kärleks biljardhall” gick från att vara en naiv dröm till att bli en antologi – som på ett sätt var kaotisk, på ett annat sätt alldeles självklar. Det finns en rik flora av förlag idag, likaså författare. Det är inte självklart att de stora koncernerna som står för kvalitetsutgivningen, snarare tvärtom. De mindre förlagen är idag betydligt mer stabila, utgivningen inte sällan hämtad från andra språkområden. Det är just här, bland mindre och mellanstora förlag, som det viktigaste uppdraget finns för både kritiker och läsare.

Den svenska lyriken hade med all säkerhet sett helt annorlunda ut – om inte just punkrörelsen gått före, som en slags bildstormande frontrörelse.

Det finns till exempel en samtida lyrik som kan vara i det närmaste omöjlig att finna om man inte vet var man skall söka, som exempelvis Trombone förlag. Det är sannerligen ett litet förlag, trots det har de lyckats med att ha en helt egen skriftserie, Svavel. I brevlådan, strax innan jul, låg deras senaste utgivning. Jonas Rasmussen. ”Därur orden”. Det är nummer sexton i linjen av minst sagt oförutsägbara små böcker. Ett häfte i Svavelserien måste vara på 16 sidor. Konceptet är genialt i sin enkelhet. Rasmussen lyckas verkligen vara både underhållande och djupt personlig, inte minst är det ett lyckat drag att låta hans egen tandstatus utgöra bokens pagina. På ett sätt är ”Därur orden” en direkt konsekvens av det som påbörjades under mitten av 80-talet.

Det är enkelt, det är angeläget.

Det är bara att göra det. Läsa, skriva, publicera.

Annons
Annons
Annons