Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stickgraffitin tar över Mackmyra brukspark

KONST: Kristian Ekenberg ser årets version av konst i Mackmyra brukspark. Årets tema är stickat och broderi.

Annons

Den traditionella gatukonsten har ett manlighetsproblem. Tuffa killar som i skydd av nattens mörker, med huvan uppdragen, ägnar sig åt subversiv verksamhet med sprayflaskan som svärd.

Pelarna har fått mer färg med stickgraffiti.

Stickgraffitin är ett sätt att ifrågasätta denna norm. Till skillnad från vanlig graffiti, som anses så farlig att vissa kommuner inte ens tillåter den på lagliga väggar, har stickgraffitin en ljusare image i offentligheten. En anledning är att den lätt kan avlägsnas om den inte är önskvärd.

Men även om mycket skiljer de två graffitiformerna åt, delar de ett ifrågasättande av vem som äger det offentliga rummet och vem som får synas där.

Liksom när graffitin flyttar in i en konsthallskontext förlorar stickgraffitin på att visas upp i en utställning och inte plötsligt dyka upp på en lyktstolpe utanför ens hus.

Vad den vinner är att formerna kan vara mer kreativa, idéerna föras vidare.

Årets utställning i Mackmyra brukspark, som vanligt curerad av Kiki Larsson, heter ”Ingen röd tråd precis... ”och har just stickgraffitin och broderi som tema. Bara textila verk.

Vädret är inte det bästa för textilkonst när jag besöker Mackmyra. Sorgliga vattendroppar faller från verken.

En bra start, som visar ett typexempel på stickgraffiti, är ett gäng konstnärer från Kollakolla konsthantverk som har klätt in pelarna på paviljongen. Ett annat exempel är den lilla bron i parken som har fått varm kostym (kan behövas när jag ser den en dag när temperaturen ligger under tio grader) av Kristina Janati Nilsson.

Annars är min favorit Marie Jäderberg Vasdeki och Marie Ytterboms gräsklippare, som tar temat ett par steg längre.

Gräsklippare av Marie Jäderberg Vasdeki och Marie Ytterbom.

De har täckt en handgräsklippare med stickning som inte bara förskönar själva föremålet utan även får mig att associera till könsstereotypa hushållssysslor och hur gräsklipparen ofta reflektionslöst blir mannens domän.

Stickgraffitin gör sig bra i parken på så sätt att dess färgklickar står ut i grönskan samtidigt som den på ett behagligt sätt smälter in i miljön. Men denna version av konst i Mackmyra brukspark är inte min favorit genom åren. Bara stickning och broderi saknar den variation som är en av skulpturparkens lockelser. Att man plötsligt kan hitta vad som helst bakom nästa träd.

Men med det sagt så har flera av konstnärerna ändå visat stor uppfinningsrikedom i att variera temat.

Skulpturparken i Mackmyra invigs 6 juni.

Trädkramare av Lisbeth Wahlberg.

Elefant av Pija Johanson.

Julgranskulor eller havsvarelser? Av Pija Johanson.

Annons
Annons
Annons