Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Sträck på dig, grabben!

+
Läs senare

Är en tredje ståndpunkt möjlig i den hett omdiskuterade frågan om kulturhuvudstadsåret – mellan avvisande och bejakande?

Jag håller helt med Björn Widegren om att det luktar svek lång väg, när det ena dagen inte finns några pengar att tillfredsställa kommunalt angelägna och akuta behov med – och de styrande nästa dag plötsligt kan hosta upp 100 miljoner, bara så där. Politikerföraktet späs på – med all rätt.

Men samtidigt; jag väljer att uppfatta detta projekt som betydligt större än en ansökan med diverse brister och stundtals det som liknar mumbojumbo och, milt uttryckt, porösa begrepp; för att inte tala om kommundirektörens direkt rysliga plattityder.

När jag läser ansökan, läser jag den OCKSÅ, och kanske ännu mer, som en katalog, en inventering av något som finns och växer och nu blir synligt. Något bortom de traditionella fabrikerna, storföretagen, och det som vanligtvis förknippas med regionen. Och som gör att folk snabbt åker förbi Gävle: den där ”tråkiga” staden, där de inte fattar hur någon frivilligt kan vilja bo.

Upplevelseekonomin håller på att göra sitt intåg; det speglas och slår igenom i ansökan. Och det är därför helt befogat att en sådan som eldsjälen Lasse Krantz, en av de framsynta och inspirerande bärarna av denna ekonomi, medverkar. Liksom att Ingvar Henricson påminner om den vidöppna staden vid havet; gränsöverskridande sjöfart och plötsliga bråddjup.

Ansökan skickar – i den inventerande delen, om vi kallar den så – ut en förförisk bild av landskapet som andas lust, onytta och äventyr.

Vi slipper Korsnäs, Gevalia och tung industri, med tröstlöst lönearbete vid döda maskiner. Skorstenarna är borta, något annat tar vid. (Därför startar också snart en utbildning i upplevelseekonomi vid högskolan.) Men det är trist att ta del av Micke Strömbergs Stockholmsfixering i GD 28/11, när han polemiserar mot Björn Widegren. Den senare är en ”lokal redaktör” som ”saknar internationella kontakter”.

Strömberg låter oss, liksom i förbifarten men det är en mycket medveten stöt han försöker sätta in, få veta att han häromdagen hade Åsa Linderborg på tråden; DEN Åsa Linderborg, tillika hans arbetsgivare på Aftonbladet. Det smäller tydligen högre än om damfrissan Elsa Blom eller Valle från Valbo slagit honom en pling.

Det blir lite komiskt. Utan att fatta det själv, blir han ett offer för den Jantelag och det storstadskomplex han annars i inlägget gör upp med.

Micke, den typen av markörer sprider bara löje omkring sig.

Sträck på dig, som stolt Gävlebo, grabben!

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons