Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Teater om ett Europa där temperaturen sjunker mot noll

+
Läs senare
/
  • Åsa Persson och Jonas Sjöqvist i

TEATER: GD Kultur har sett "Tigern" på Gävle teater.

Man kan tro att det är Christopher Guest, mockumentärens mästare, som ligger bakom ”Tigern”. Men det är den rumänska dramatikern Gianina Cărbunariu som har skrivit pjäsen om en tiger på rymmen från zoo som får representera ”den andra” i Europa.

Pjäsen baseras på en verklig händelse och texten lånar dokumentärens form när skådespelarna går in och ut ur roller som vittnen som på olika sätt påverkas av tigern Mikaelas framfart.

I mockumentärens anda (en genre som lånar dokumentärens berättarteknik) får ett par alkisar berätta om hur de använder tigern som fotomodell, lyxbilägaren ge sin version av hur han drog ut klorna efter att tigern skrapat lacken, stadens tiggande duvor gnälla om den nya konkurrensen och en banktjänsteman ge tigern ett lån bara om hon sätter sin päls i pant.

Allt är mycket underhållande, väldigt fyndigt och – extremt magklumpsframkallande. För det som träder fram är en bild av det njugga Europa som sneglar misstänksamt mot det främmande och som inte kan hejda sitt förakt för svaghet.

Gianina Cărbunariu låter på ytan texten handla om ett djur, och får därmed in aspekten av hur djur behandlas av mänskligheten, men tigern får också representera alla som kläms under kontinentens stöveltramp.

För att kombinera det stundtals tragiska innehållet med den komiska tonen krävs en välutvecklad balans, och det har Cărbunariu. Någon gång kanske man tänker att pjäsen blir för smart för sitt eget bästa, den där uppenbara viljan att briljera som kan störa vissa människor, men jag kväver mina impulser till sådana tankar.

Men visst, bitvis blir Cărbunariu för förtjust i sina egna idéer och låter en episod dras ut långt efter att den har mjölkats klart och fyllt sin funktion i pjäsen.

Det är en ensemblepjäs och skådespelarna tycks agera som en enda massa, även om de har särskiljande drag och specialiteter. De inleder med att småprata med publiken och bibehåller den småsnackiga tonen föreställningen igenom. Såväl skådespelarmässigt som textmässigt är sekvensen med stadens fåglar en höjdpunkt som lockar fram det mest innovativa hos både författare och skådespelare.

”Tigern” har ett brännande aktuellt innehåll som kombineras med en spännande form. Mockumentären i sig börjar kännas trött som genre, men vitaliseras av Gianina Cărbunariu och förvaltas väl av regissören Sofia Jupither. På teatern skrattar man, men efteråt är det som dröjer sig kvar kylan av ett samhällsklimat där temperaturen sjunker mot noll.

*

Läs mer: Hitta alla artiklar från GD Kultur här

Läs mer: Missa inte det senaste – följ GD Kultur på Facebook

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons