Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Så slaktas Strindbergs starkaste drama

+
Läs senare
/

Nä, det här var inte bra. Först slaktar man Strindbergs starkaste drama, ”Dödsdansen” 100 år efter författarens död.

Ett underligt lustmord kan man tycka.
Man har bearbetat, tryckt ihop en levande text för att snabbt komma till slutet. I en regi av det där påfrestande slaget som stryker under och blir övertydlig.
Felet är att man inte tycks lita på texten; lyssnar liksom inte på den, skapar inte karaktärerna utifrån den.
I stället massor av utanpåverk. Pålagt trams, fullt av oljud. Där man inte skriker sönder dramat...
Sen blir det efter paus om möjligt ännu värre.
För att visa hur hopplös ”tvåsamheten” är även i vår tid – så originellt! – vill man visa detta i ett nyskrivet drama. Som om Strindberg inte kunde stå på egna ben!

Problemet med det är också här övertydligheten. Förutsägbarheten. När dramat börjar förstår man precis hur det ska bli och gå.
Men det blir en lång väntan innan man är i mål, som om man inte visste hur man skulle sluta. Och på vägen slår man ideligen in öppna dörrar.
Nä, det här samarbetet mellan Smålands Musik & Teater och Riksteatern var sannerligen ingen höjdare den här kvällen på Gävle teater.
Björn Widegren

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons