Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Teater Fryshuset glömmer vardagen

+
Läs senare
/

En ung kille sitter i väntrummet på kirurgen. Han ska besöka sin vän, sin idol, rörelsens ledare. I väntrummet finns också en pratig medelålders man. De visar sig ha mycket gemensamt.

Föreställningen ”Hatets röst” har skapats av Teater Fryshuset i samarbete med organisationen EXIT. Den senare har sedan slutet av nittiotalet arbetat med att hjälpa människor som vill lämna nazistiska miljöer. Föreställningen riktar sig till ungdomar, och människor som arbetar med ungdomarna.

Det handlar om utanförskap och sökande, främlingsfientlighet och hatbrott. Viktiga ämnen, men varför alltid dra dem till sin spets?

Fryshuset och EXIT har länge diskuterat främlingsfientlighet med landets skolungdomar. När jag som tonåring satt i deras publik behandlades ämnet på exakt samma sätt som i ”Hatets röst”: segregation och vardagsrasism nämns i förbifarten, men fokus ligger på högerextremism. Som om det var det stora problemet.

Teater för skolan har stor genomslagskraft. Med en publik som ständigt förnyas, finns det förstås en poäng i att göra samma sak om och om igen.

Om föreställningen skapar möjlighet till hjälp för en utsatt tonåring är det fantastiskt. Men att behandla den rasism som pågår i vardagen, som drabbar människor hela tiden, kan också vara att hjälpa.

Teater Fryshuset kan ämnet och är en stark röst i diskussionen. De möter ungdomar i hela landet.

Kanske borde de närma sig deras verklighet.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons